Indikator 1: Antal butiker, olika butikstyper

Lågprisbutikernas närvaro på den lokala marknaden är av stor betydelse för hur konkurrensen fungerar. Om en kommun saknar lågprisbutik kan en sådan etablering leda till en sänkning av prisnivån på hela den lokala marknaden. Konsumenterna gynnas såväl genom att få tillgång till en ny butik med lägre priser än i det befintliga beståndet, som genom att de redan befintliga butikerna i regel sänker sina priser för att möta den tuffare konkurrensen.

Här följer information om hur man tar reda på antalet dagligvarubutiker och hur resultat kan jämföras och tolkas.

Kommunen bör börja med att kartlägga alla dagligvarubutiker i kommunen, och sammanställa informationen i en tabell, sorterad på vilken dagligvaruaktör som respektive butik är ansluten till och vilken butikstyp den har. För att möjliggöra jämförelser skapas i tabellen även en kolumn och en rad för antalet butiker per 10 000 invånare (vilket är det vedertagna måttet). Vissa butiker, till exempel små närbutiker, kiosker och bensinstationer, har inte ett sortiment som täcker konsumenternas hela behov av dagligvaror, det vill säga de har inte ett fullsortiment. Sådana butiker ska inte inkluderas i kommunens beräkningar eftersom de inte utgör fullgoda alternativ till dagligvarubutiker. Av samma skäl ska inte heller butiker som Ö&B, Dollarstore, Rusta och liknande inkluderas.

Information om vilka dagligvarubutiker som finns i varje kommun kan inhämtas hos kommunens miljöförvaltning, eftersom butiker som säljer livsmedel måste registrera sin verksamhet där. Informationen kan även inhämtas från Delfi Marknadspartner. Hos Delfi Marknadspartner har "Närlivsbutiker" butikskoderna 220, 230, 240 och 280. "Supermarketbutiker" har butikskoderna 200 och 210, och "Stormarknader" har butikskoden 110. Vad gäller lågprisbutiker har Delfi Marknadspartner ingen särskild kategori eller kod för sådana. Konkurrensverket har i denna vägledning lagt till en butikstyp, "Lågprisbutik", där Willys, Lidl och X:-tra från Coop ingår. Vid beräkningar av antalet butiker i de övriga butikstyperna exkluderas därför Willys från Axfood, och X:-tra, och hänförs i stället, tillsammans med Lidl, till butikstypen Lågprisbutik. Det bör säkerställas att ingen dubbelräkning sker. Om det finns ytterligare dagligvarubutiker i kommunen som har en tydlig lågprisprofil ska även dessa räknas in i kategorin Lågprisbutik.

Information om kommuners invånarantal finns hos Statistiska Centralbyrån (SCB). Ofta har kommunerna själva information om sina egna invånarantal.

I Tabell 2 och Tabell 3 nedan visas värden för Södertälje respektive Halmstad.

Av Tabell 2 framgår att det i Södertälje finns totalt 23 dagligvarubutiker som är anslutna till fem olika aktörer. Fem av butikerna är lågprisbutiker som är anslutna till två olika aktörer. Totalt är antalet butiker per 10 000 invånare 2,2. Det finns 0,5 lågprisbutiker per 10 000 invånare.

Av Tabell 3 framgår att det i Halmstad finns totalt 27 dagligvarubutiker som är anslutna till fem olika aktörer. Sex av butikerna är lågprisbutiker som är anslutna till två olika aktörer. Totalt är antalet butiker per 10 000 invånare 2,6. Det finns 0,6 lågprisbutiker per 10 000 invånare.

Oavsett om det gäller en stor eller liten kommun, kan dess värden jämföras med motsvarande siffror för angränsande kommuner, i demografiskt hänseende jämförbara kommuner och kommuner i samma kommungrupp, enligt SKR:s kommungruppsindelning. Det finns inga vedertagna nivåer för vad som indikerar en bra konkurrens, men ett riktmärke för kommunen bör vara att ha bättre värden än jämförbara kommuner.

Generellt kan sägas att ju fler olika dagligvaruaktörer som är representerade i en kommun, desto bättre är förutsättningarna för konkurrens eftersom konsumenterna då har flera alternativ att välja mellan. För lågprisbutiker gäller att ju fler sådana som finns i kommunen, desto större är chansen att prisnivån är låg även i de övriga dagligvarubutikerna. Om endast en eller ett fåtal dagligvaruaktörer är representerade, eller om det råder avsaknad av lågprisbutik, kan detta vara en signal till kommunen om att fler dagligvaruaktörer, helst med lågprisprofil, kan behövas för att konkurrensen ska öka.

I Tabell 4 visas värden för kommungruppen ”Större städer och kommuner nära större stad”, vilken är den kommungrupp både Södertälje och Halmstad tillhör.

En jämförelse ger vid handen att antalet lågprisbutiker per invånare i kommungruppen ”Större städer och kommuner nära större stad” är detsamma som i Södertälje (0,5), medan Halmstad (0,6) ligger strax över kommungruppens värde. Det framgår också att det genomsnittliga antalet dagligvarubutiker totalt i kommungruppen (2,9) är högre än i både Södertälje (2,2) och Halmstad (2,6).

I Tabell 5 och Tabell 6 visas motsvarande tabeller för kommungrupperna ”Storstäder och storstadsnära kommuner” respektive ”Mindre städer/tätorter respektive landsbygdskommuner”.

Resultaten bör vägas samman med övriga indikatorer och förhållanden i kommunen för att man ska få en bra bild av behovet av och förutsättningarna för etableringar av nya dagligvarubutiker. Se Sammanvägning av indikatorerna.