Offentligt privat – konkurrens i kristider

Offentliga aktörer verkar alltså under andra förutsättningar än privata företag. För att marknaden ska fungera måste dock konkurrensen mellan offentliga och privata aktörer också fungera. En god konkurrens gynnar konsumenterna, företagen och samhället i stort. Detta gäller såväl i kristider som under normala marknadsförhållanden.

Förbuden mot konkurrensbegränsande samarbeten och missbruk av dominerande ställning gäller för såväl privata som offentliga aktörer när de bedriver ekonomisk verksamhet. Tillämpningen av dessa förbud påverkas således inte av att det är fråga om en offentlig aktör utan de gäller fullt ut även för offentliga aktörer. Därutöver innehåller konkurrenslagen särskilda bestämmelser som tar sikte på konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet (KOS). Syftet med KOS-reglerna är att privata företag ska ha möjlighet att konkurrera med offentliga aktörer på så lika villkor som möjligt när de agerar på samma marknad. Detta benämns ofta konkurrensneutralitet och är något som förespråkas på internationell nivå av bland annat OECD och UNCTAD. KOS-reglerna är således ett komplement till förbuden mot konkurrensbegränsande samarbeten och missbruk av dominerande ställning som ska säkerställa att säljverksamhet som bedrivs av det offentliga inte undanröjer en effektiv konkurrens.

I denna analys kommer konkurrensförhållandena mellan offentliga och privata aktörer i kristider att belysas. Syftet är att ge vägledning dels om tillämpningen av KOS-reglerna vid en kris, dels om hur offentliga aktörer kan agera i en sådan situation för att så långt som möjligt undvika konkurrenskonflikter i förhållande till privata aktörer.

Konkurrensverkets slutsatser är att skillnaderna i förutsättningar mellan offentliga och privata företag riskerar att öka i kristider. Följden blir att privata företag får svårare att konkurrera med offentliga aktörer vid en kris. I kristider är det därför särskilt viktigt att staten, kommuner och regioner ser över hur förvaltningen och dess juridiska personer agerar när de säljer varor och tjänster. I annat fall riskerar de åtgärder som de offentliga aktörerna vidtar på marknaden under en kris att resultera i försämrad konkurrens på lång sikt.

Vidare finns särskilda krisberedskapsförfattningar som tar sikte på landets försörjning i händelse av krig och andra allvarliga kriser. Som utgångspunkt bör eventuella utvidgningar av kommunernas och regionernas befogenheter i syfte att bidra till försörjningen i kristider ske inom ramen för dessa författningar.

Detta bör alltså inte göras i form av ändringar av de kommunala kompetensreglerna som reglerar gränserna för kommunernas och regionernas säljverksamhet. Även andra kompetensutvidgande regeländringar bör genomföras med återhållsamhet, till exempel i fråga om statliga myndigheters instruktioner och regleringsbrev.