Om otillbörliga handelsmetoder

En långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig livsmedelskedja är centralt för att garantera samhällets säkerhet och utveckling. För att se till att vi har mat på bordet även i framtiden måste det vara möjligt att klara sig som företagare i olika delar av jordbruks- och livsmedelsbranschen i Sverige.

Det finns en sned maktfördelning mellan köpare och leverantörer på dessa marknader. Obalansen leder till en mindre väl fungerande marknad för leverantörer, köpare och i förlängningen också för konsumenter.

Primärproducenterna, lantbrukarna, är ofta småföretagare. Livsmedelsföretag och grossister som köper och förädlar råvarorna från producenterna är vanligtvis större. De dagligvarukedjor eller offentliga aktörer som i sin tur köper från livsmedelsföretagen och säljer eller serverar till konsumenter är ofta ännu större aktörer på marknaden. Det bildas därför en allt smalare midja för produkterna att ta sig genom. Konkurrensverket genomför just nu en genomlysning av livsmedelsbranschen, för att undersöka konkurrenssituationen och eventuella strukturella problem på marknaden.

Snedfördelningen i styrka mellan aktörer kan leda till problem. En starkare köpare kan exempelvis kräva oproportionerliga fördelar i ett avtal. En mindre leverantör kan då känna sig tvingad att gå med på de osunda avtalsvillkoren av rädsla att förlora avtalet eller bli bortvald som leverantör i framtiden.

För att motverka osunda beteenden på marknaden har EU-länderna antagit det så kallade UTP-direktivet. UTP står för Unfair Trading Practices, vilket på svenska kan översättas till otillbörliga handelsmetoder. Direktivet reglerar vilka avtalsvillkor och beteenden som köpare får använda i jordbruks- och livsmedelsbranschen.

I Sverige har UTP-direktivet införlivats genom lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter, LOH. Lagen trädde i kraft den 1 november 2021 och Konkurrensverket är den myndighet som ser till att lagen följs.

Förhoppningen är att den nya lagen ska leda till sundare avtalsvillkor och handelsbeteenden på jordbruks- och livsmedelsmarknaderna. Det bedöms då kunna bli lättare att exempelvis bedriva lantbruk på konkurrenskraftiga villkor. Om producenter och leverantörer kan öka sin lönsamhet och på sikt växa bidrar det till en långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig livsmedelskedja. Det ligger också i linje med den nationella livsmedelsstrategin.