Så prioriterar vi i konkurrenstillsynen

Vid bedömningen av förfarandets förmåga att skada konkurrensen och konsumenterna väger vi in nyttan av ett ingripande för en större grupp konsumenter och den samhällsekonomiska vikten av att konkurrensbegränsningen undanröjs eller leder till en avskräckande sanktion.

Korruption, jäv och annat brottsligt eller förtroendeskadligt agerande är skadligt för konkurrensen och konsumenterna. Sådant agerande har också förmågan att möjliggöra och förvärra överträdelser av konkurrensreglerna. Det är inte ovanligt att det finns inslag av korruption i konkurrenstillsynsärenden och detta kan i sig vara en indikation på att ett förfarande kan orsaka skada för konkurrensen och konsumenterna.

Samarbeten mellan konkurrenter
Samarbeten mellan konkurrerande företag, så kallade horisontella samarbeten, kan leda till stora skador för konsumenterna. Vi ser allvarligt på när företag gemensamt fastställer försäljningspriser, begränsar eller kontrollerar produktionen eller delar upp marknader. Vi ger hög prioritet åt att utreda och lagföra konkurrensbegränsande samarbeten, särskilt karteller.

Samarbeten mellan icke-konkurrenter
Samarbeten mellan företag i olika försäljningsled, så kallade vertikala samarbeten, bidrar i regel till effektiv distribution och stärkt konkurrens. De kan dock under vissa förutsättningar medföra begränsningar som skadar konkurrensen och konsumenterna.

Vi prioriterar att utreda vertikala begränsningar som har förmågan att skada effektiv konkurrens i något marknadsled. I prioriteringen fäster vi särskild vikt vid hur stor del av de relevanta marknaderna som begränsningarna omfattar, hur stor marknadsmakt samarbetsparterna har och hur koncentrerade marknaderna är.

Om det förekommer andra liknande samarbeten på marknaden så kan det medföra större sannolikhet att vi prioriterar frågan.

Missbruk av dominerande ställning
Företags vilja att uppnå och upprätthålla marknadsmakt och lönsamhet är en viktig drivkraft för konkurrensen. Dominerande företags ensidiga ageranden kan dock under vissa förutsättningar skada konsumenterna, antingen direkt eller genom att skada konkurrensen.

Vi prioriterar särskilt att utreda förfaranden som har förmågan att begränsa förutsättningarna för andra företag att utöva ett effektivt konkurrenstryck i något marknadsled eller på en närliggande marknad. Vid prioriteringen fäster vi särskild vikt vid hur stor del av marknaden förfarandet omfattar och, vad gäller avskärmning av insatsvara, hur viktig insatsvaran är för att möjliggöra en effektiv konkurrens på marknaden. Vid bedömningen av prisbaserade förfaranden fäster vi även vikt vid om prissättningen har förmågan att utestänga en konkurrent som hypotetiskt är lika effektiv som det dominerande företaget. Vi prioriterar även att utreda exploaterande missbruk om ett dominerande företag direkt utnyttjar kunder och konsumenter till följd av att konkurrensen inte fungerar.

Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet
Staten, kommuner och regioner har till skillnad från privata företag tillgång till skattemedel, saknar vinstkrav och kan inte försättas i konkurs. När offentliga aktörer säljer varor eller tjänster finns det därför en risk för att konkurrensen sätts ur spel.

Vi prioriterar ärenden där den offentliga aktören riskerar att snedvrida förutsättningarna för konkurrens på lika villkor, exempelvis genom att behandla andra företag olika utan saklig grund eller dra oberättigade fördelar av en myndighetsroll vid sidan av säljverksamheten. Vi prioriterar även ärenden där den offentliga aktörens agerande eller verksamhet riskerar att leda till att privata företag hämmas i sin utveckling och tillväxt, tvingas lägga ner hela eller delar av sin verksamhet eller att nya företag kan få svårt att etablera sig eller växa. Exempel på förfaranden som riskerar att snedvrida eller hämma konkurrensen är att den offentliga aktören sätter för låga priser (så kallad underprissättning), nekar privata företag tillträde till en viktig infrastruktur eller blandar myndighetsutövning med en affärsverksamhet.

I prioriteringen fäster vi även vikt vid om den offentliga aktören bedriver en säljverksamhet som inte är kompetensenlig, dvs. att en kommun eller en region agerar utanför den kommunala kompetensen eller att en statlig aktör agerar utanför sitt uppdrag.

Som statlig myndighet har vi ett ansvar att använda våra resurser så effektivt som möjligt och väger därför förväntad resursåtgång mot nyttan av ett ingripande. Vid denna bedömning beaktar vi särskilt om det finns förutsättningar att effektivt utreda och med hjälp av konkurrensreglerna effektivt ingripa mot problemet.

När en enskild tillsynsutredning inte bedöms som en effektiv väg att uppnå resultat kan vi i vissa fall välja att påtala problemet på annat sätt, till exempel i en skrivelse till regeringen eller i en rapport som publiceras externt.

Vi beaktar om en fråga förväntas få en allmänpreventiv verkan eller om det finns behov av vägledning för en större krets av aktörer. Det innebär att ett ärende kan prioriteras där ett ingripande eller ett motiverat avskrivningsbeslut kan hindra företag och andra aktörer från att göra fel och att vi genom tillsynen kan klargöra hur man gör rätt.

Det kan finnas behov av vägledning om en överträdelse bedöms vara vanligt förekommande eller om det är viktigt att ingripa för att få en allmänpreventiv verkan. Det kan även röra sig om oklara rättsfrågor eller regler som inte får den effekt som lagstiftaren avsett eller ytterligare praxis på området.

Vi kan avstå helt från att ingripa i de fall någon annan myndighet eller aktör är bättre lämpad att agera. Om till exempel en annan myndighet har mer lämpliga verktyg för att hantera ett visst konkurrens- eller marknadsproblem, kan det innebära att vi inte själva prioriterar att utreda en fråga.