Kommissionens förslag till förordning om användning av järnvägsinfrastrukturkapacitet i det gemensamma europeiska järnvägsområde

LI2023/02909

Regelverket för kapacitetstilldelning är avgörande för förutsättningarna för att bedriva trafik på järnvägen och därmed även för förutsättningarna för en konkurrens på lika villkor. Förslaget innebär att kapacitetstilldelningen i Sverige går från en efterfrågestyrd modell till en modell baserad på planläggning av utbudet som grund för tilldelningen.

I regeringskansliets faktapromemoria 2022/23:FPM131 Ny järnvägskapacitetsförordning identifierades ett antal principfrågor som behöver analyseras vidare och/eller bevakas i den vidare hanteringen av kommissionens förslag. Utöver dessa lyfter Konkurrensverket i detta yttrande ytterligare några aspekter i förslaget som enligt verkets mening bör analyseras ytterligare och beaktas i den fortsatta processen.

• Förslaget innebär ett harmoniserat införande av Redesign of the International Timetabling Process (TTR) som tagits fram av RailNetworkEurope (RNE). Ett harmoniserat genomförande av TTR är positivt då alternativet sannolikt är att genomförandet blir oenhetligt.
• Det faktiska utfallet för de verksamheter som erbjuder person- respektive godstransporter på järnväg – inklusive deras förutsättningar att konkurrera med varandra – är i hög grad beroende på utformningen av de tre europeiska ramar som European Network of Infrastructure Managers (ENIM) får i uppdrag att ta fram. Det kan finnas skäl att överväga om det går att komplettera regleringen av dessa tre europeiska ramar med ett obligatoriskt remissförfarande innan ENIM fastställer dem.
• Det finns skäl att ytterligare analysera den omfattande delegeringen av befogenhet för kommissionen att genom genomförandeförordningar förtydliga och göra ändringar i den föreliggande förordningen samt överväga om befogenheterna i vissa avseenden bör avgränsas.
• Det bör förtydligas att objektiva, transparenta och icke-diskriminerande förfaranden inkluderar att den strategiska planeringen, kapacitetstilldelningen och hanteringen av otillräcklig kapacitet och konflikter ska ske på ett sätt som innebär lika villkor för konkurrens inte bara mellan olika trafikslag utan även mellan kommersiellt och offentligt organiserad trafik inom samma trafikslag.
• Metoden för att lösa otillräcklig kapacitet och kapacitetsbegäranden som står i konflikt med varandra genom en frivillig mekanism innehåller att infrastrukturförvaltaren får upprätta kontakt mellan samtliga sökanden som kan vara involverade i lösningen av en konflikt. Avsikten är att underlätta samordningen av kapacitetsbegäranden. Konkurrensverket vill framhålla att det finns risker ur ett konkurrensperspektiv med en sådan ordning och beroende på forumets utformning och vilken information som utbyts finns risk för att förfarandet kan facilitera otillåtna konkurrensbegränsande samarbeten mellan företag.
• Samråd med berörda parter under den strategiska kapacitetsplaneringen är i grunden bra. Konkurrensverket vill dock påtala att det är viktigt att strukturerna för informationsutbyte och det sätt som samråden genomförs på inte i sig orsakar konkurrensbegränsande samarbeten mellan parter som är konkurrenter och inte heller på annat sätt faciliterar samordningen av sådana samarbeten. Det bör övervägas om förordningen ska kompletteras för att tydliggöra detta.
• Förutsättningarna för den kommersiella trafiken – såväl persontrafiken som godstrafiken – kan komma att förändras. Det är viktigt att möjligheterna att ge strategisk ledning används för att stärka den kommersiellt bedrivna trafiken i förhållande till den trafik som bedrivs under allmän trafikplikt.
• Kapacitetstilldelning genom ramavtal blir enligt förslaget en rättighet, begränsad av att ramavtal inte får binda upp hela kapaciteten. Det bör övervägas om det behövs ytterligare förtydliganden dels om hur ramavtal ska sökas och tilldelas. Dels om säkerställandet av att användningen av ramavtal varken hämmar innovation och produktutveckling eller medför en undanträngning av trafik som inte har samma möjligheter till långsiktig planering.