Utvärdering av lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder

Konkurrensverket har på regeringens uppdrag analyserat vilka effekter lagen (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter (LOH) haft för aktörer i jordbruks- och livsmedelskedjan.

Konkurrensverket baserar slutsatserna i utvärderingen i huvudsak på erfarenheterna av tillsynen enligt LOH, Konkurrensverkets genomlysning och analys av livsmedelsbranschen 2023–2025, enkätundersökningar till leverantörer avseende LOH:s effekt och synpunkter från marknadens aktörer (inkluderat både leverantörer och köpare). Utvärderingen fokuserar på vilken effekt LOH har haft och berör i viss utsträckning till vilken del detta följer av det svenska genomförandet utöver UTP-direktivets minimikrav.

Det övergripande syftet med LOH är att skydda leverantörer i jordbruks- och livsmedelskedjan mot vissa otillbörliga handelsmetoder. LOH genomför EU:s så kallade UTP-direktiv (från engelskans unfair trading practices). Syftet bakom UTP-direktivet utvecklas i skälen, där det inledningsvis anges att avsevärda obalanser i förhandlingsstyrkan mellan leverantörer och köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter kan komma att leda till otillbörliga handelsmetoder, när större och starkare handelspartner försöker införa vissa metoder eller kontraktsmässiga arrangemang som är till deras fördel i samband med en försäljningstransaktion.

Konkurrensverket bedömer att regler om och tillsyn över otillbörliga handelsmetoder är viktiga verktyg för att stärka livsmedelskedjans funktionssätt och därigenom förbättra villkoren för mindre leverantörer som möter betydande köparmakt och stärka primärproducenternas ekonomiska villkor. LOH syftar emellertid inte till att förändra marknadsstrukturen som sådan, utan till att komma till rätta med vissa negativa effekter – otillbörliga handelsmetoder – som uppstår på grund av marknadsstrukturen och den obalanserade förhandlingsstyrka som ofta är till fördel för köpare i förädlings- och grossistleden.

LOH har varit i kraft i snart fyra år. Konkurrensverkets övergripande slutsats är att LOH under denna tid haft effekt på villkoren för de ekonomiska transaktionerna i livsmedelskedjan. Detta är mest tydligt vad gäller betaltider till leverantörer som, genom hela livsmedelskedjan och för alla typer av jordbruks- och livsmedelsprodukter, blivit kortare. Konkurrensverkets erfarenheter från tillsynen visar att många primärproducenter, som ofta saknar möjlighet att påverka sina affärsvillkor, numera kan få betalt för sina odlade produkter avsevärt snabbare än tidigare. Även andra villkor har påverkats av lagstiftningen och lett till förändringar till leverantörernas fördel, exempelvis så tar dagligvaruhandeln numera en högre andel av risken för att produkter förstörs eller inte säljs och reklamationshanteringen har förtydligats. Även transparensen bedöms i viss mån ha förbättrats genom tydligare avtalsvillkor. Samtidigt är det också tydligt att det fortfarande förekommer otillbörliga handelsmetoder. Det finns därför ett fortsatt behov av tillsyn över regelverket. Det har också framkommit att det finns andra kommersiella villkor, utöver de som är förbjudna enligt LOH, som kan vara problematiska för leverantörer och som köpare kan använda sig av till följd av obalanser i förhandlingsstyrkan. Vidare indikerar enkätsvar från leverantörer till Konkurrensverket att LOH på en övergripande nivå inte upplevs ha förbättrat lönsamheten och konkurrenskraften för leverantörer inom jordbruks- och livsmedelskedjan. Det är noterbart att under tiden LOH varit i kraft har också yttre faktorer såsom torka, coronapandemin och Rysslands invasionskrig i Ukraina haft stora effekter, inte minst för aktörer i livsmedelskedjan.

För köpare med en omsättning över 2 miljoner euro har LOH inneburit att de har behövt anpassa sin verksamhet till ytterligare ett regelverk. Det gäller inte endast för de som köper från primärproducenter och för det koncentrerade dagligvaruhandelsledet, utan för köpare i alla marknadsled. Till följd av det svenska genomförandet av UTP-direktivet gäller det också oavsett om köparen är den omsättningsmässigt starkare eller svagare avtalsparten i den enskilda affärsrelationen. Utöver att köpare är förhindrade att använda sig av de avtalsvillkor som regleras i LOH, är det svårt att säga i vilken mån LOH mer indirekt påverkat förhandlingsspelet mellan exempelvis dagligvaruhandeln och dess leverantörer. Det går inte att utesluta att vissa köpare har kunnat kompensera sig för anpassningar till LOH exempelvis genom förändrat inköpspris, krav på andra ersättningar från leverantörerna eller förändrade inköpsvolymer.

För grupper av företag med verksamhet i flera EU-länder har Konkurrensverket sett exempel på att företagit brutit mot LOH:s bestämmelser i Sverige, genom att använda affärsmetoder som tillåts i andra EU-länder där regelverket i relevanta delar i högre grad utgår från UTP-direktivets minimikrav. Det tyder på att det finns utmaningar för företag att anpassa verksamheten till olika regelverk i olika länder där UTP-direktivet inte har genomförts på ett enhetligt sätt.

Sammantaget är det i dagsläget svårt att dra några långtgående slutsatser om vilka effekter som LOH haft med avseende på konsekvenser och villkor för köpare, leverantörer och primärproducenter i jordbruks- och livsmedelskedjan. Det gör att det också är för tidigt att ta ställning till om det finns behov av att justera LOH genom att exempelvis lägga till fler nationella förbud eller anpassa den svenska lagstiftningen till direktivets minimikrav i högre grad. Att föra in nya förbud i LOH skulle riskera att leda till en ökad fragmentering av den inre marknaden, vilket Konkurrensverket anser skulle vara till nackdel både för livsmedelskedjans funktionssätt och för flertalet av dess aktörer. Det behöver också beaktas att UTP-direktivet för närvarande utvärderas av EU-kommissionen. Konkurrensverkets uppfattning är att det eventuella behovet av erfarenhetsbaserade ändringar i första hand bör hanteras på EU-nivå och att det är lämpligt att avvakta resultatet av arbetet där, i vart fall innan man överväger skärpning av regelverket på nationell nivå.