Korruption i samband med offentliga inköp

Korruption i samband med de offentliga inköpen är ett allvarligt samhällsproblem som både riskerar att urholka förtroendet för våra offentliga institutioner och skada konkurrensen vilket leder till minskad ekonomisk effektivitet och att vi som med­borgare får ut mindre för våra skattemedel. I Sverige uppgår de offentliga inköpen till över 900 miljarder kronor per år, vilket motsvarar ungefär en sjättedel av landets BNP. Offentliga inköp utgör således en enorm marknad vilket i sin tur skapar både incitament och möjlighet för korrupt beteende. Dessa sker hos en myriad olika upphandlande myndigheter runt om i landet med varierande behov och förutsätt­ningar. Det handlar om allt från enorma statliga myndigheter till små kommunala bolag. Syftet med denna rapport är att ge en nyanserad bild av hur korruption ser ut i samband med de offentliga inköpen samt att identifiera särskilda riskområden och eventuella åtgärder för att minska sådana risker.

Korruption är ett begrepp som inte har någon helt enhetlig definition. I grunden handlar det om ett missbruk av en offentlig ställning för antingen sin egen eller någon närståendes vinning. Var gränserna för korruption går är inte alltid helt tydligt. De flesta har nog en klar uppfattning om vissa typer av agerande som de solklart skulle sortera under begreppet korruption, givande eller tagande av muta exempelvis. I periferin finns dock en mängd olika beteenden och upplägg där det är svårare att hitta konsensus om huruvida det utgör korruption. Synen på vad som är lämpligt och inte tycks även ha förändrats över tid och idag verkar gränsen för vad som är korruption eller åtminstone olämpligt vara betydligt mer strikt.

Kärnan i rapporten är en intervjuundersökning med ett dussin personer från både offentlig sektor och privata företag som arbetar med eller i nära kontakt med offent­liga inköp, antingen som upphandlare, chefer inom upphandlande myndigheter eller hos leverantörer till myndigheter. Samtal med dessa tyder på att korruptions­problematiken när det gäller offentliga inköp upplevs vara relativt begränsad. De flesta upplever inte att det finns någon omfattande korruption när det gäller offentliga upphandlingar och att i den utsträckningen sådant existerar är det fråga om vänskapskorruption snarare än några mutor. Däremot uppfattas risken vara betydligt högre när inköp görs ute i verksamheten där myndigheternas upphand­lingsenheter har begränsad insikt och möjlighet att kontrollera att allt går rätt till. Att avrop genom ramavtal eller direktupphandlingar ofta tillåts göras av ett stort antal olika personer ute i verksamheterna ses som problematiskt av flera respondenter och skapar risker för korrupt agerande.

Genom intervjuerna lyfts flera andra förfaranden fram som särskilt riskfyllda. Myndigheters beroende av experter och konsulter lyfts fram som ett särskilt riskområde. Många menar att det inom särskilt vissa områden hamnar myndig­heterna helt i händerna på experter vars intressen inte nödvändigtvis är sam­stämmiga med myndighetens. När inköpen berör komplicerade varor eller tjänster är det svårt för myndigheterna att själva verifiera huruvida informationen de fått från experter är riktig. En relaterad problematik som lyfts fram är branscher där det sker stort utbyte av personal mellan myndigheter och leverantörer. Byggbranschen är exempelvis en sådan som lyfts fram under intervjuerna. Personal eller konsulter som under till exempel en upphandling har hjälpt till att bereda den och som efter avtal slutits ges anställning hos den vinnande leverantören ses som problematiskt. Det är ofta svårt att veta när i upphandlingsprocessen en rekrytering påbörjades och om det faktiskt har lett till korruption, men företeelsen i sig får i alla fall uppfattas som skadligt för myndighetens förtroende.