Tillverkare av lyxprodukter får begränsa onlineförsäljning

EU-domstolen konstaterar, i linje med tidigare praxis avseende selektiva distributionssystem för lyxprodukter, att syftet att bevara produkters lyxframtoning, det vill säga bevara produkternas kvalitet och säkerställa att de handhas på ett riktigt sätt, kan motivera ett selektivt distributionssystem. Detta under förutsättning att distributionssystemet tillämpas objektivt, icke-diskriminerande och är proportionerligt, det vill säga både lämpligt och nödvändigt, i förhållande till syftet.

Domstolen konstaterar vidare att en klausul som förbjuder försäljning via vissa internetplattformar är både lämplig och nödvändig. Klausulen bidrar till att bevara produkternas kvalitet och möjliggör för tillverkaren att kontrollera att återförsäljaren uppfyller distributionsavtalets kvalitetskrav. Något som är svårt avseende icke-auktoriserade plattformar då de saknar avtalsrelation med leverantören. 

Klausulen innebär inte heller något absolut förbud mot internetförsäljning. Konsumenter har möjlighet att köpa produkterna på internet till exempel på återförsäljarens egna e-butiker. Klausulen i det aktuella målet skiljer sig från hur de faktiska omständigheterna var i EU-domstolens tidigare praxis i C-439/09, Pierre Fabre, där EU-domstolen slog fast att behovet av att bevara gängse kosmetiska- och kroppsvårdsprodukters prestige inte är ett legitimt ändamål som kan rättfärdiga ett absolut förbud mot internetförsäljning.

Slutligen konstaterar EU-domstolen att den aktuella avtalsklausulen inte utgör någon ”särskilt allvarlig begränsning” som, ifall att klausulen skulle anses strida mot förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i artikel 101.1 EU-fördraget, utesluter den från möjligheten till att undantas enligt artikel 101.3. Den aktuella klausulen innebär varken en begränsning av återförsäljarnas kundkrets eller av deras passiva försäljning till konsumenter. Detta eftersom klausulen inte förbjuder all internetförsäljning eller hindrar återförsäljarna från att marknadsföra varorna på internet och göra sig tillgängliga för konsumenter via sökmotorer.

Förhandsavgörandet har sin bakgrund i ett mål i en tysk domstol mellan kosmetika- och parfymtillverkaren Coty och dess auktoriserade tyska återförsäljare, Parfümerie Akzente, angående en klausul i företagens selektiva distributionsavtal. Klausulen förbjöd Parfümerie Akzente att sälja Cotys produkter via icke-auktoriserade företags internetplattformar med utåt synliga namn, som exempelvis Amazon.

Den tyska domstolen beslutade att begära förhandsavgörande från EU-domstolen för att fastställa om ett sådant förbud i ett selektivt distributionsavtal är förenligt med förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i artikel 101.1 EU-fördraget.

Domen har varit mycket emotsedd av såväl internetaktörer, tillverkare såväl som tillsynsansvariga på EU- och nationell nivå. Trots att domen i mycket hänvisar till tidigare praxis tillför den ökad klarhet i vad som kan motivera konkurrensbegränsningar i selektiva distributionsavtal. Utfallet ger vägledning om att begränsningar tillåts vid internetförsäljning via andra urskiljbara tredjemansplattformar. Det är ett välkommet klargörande av EU-domstolens dom i Pierre Fabre. 

Sverige deltog vid huvudförhandlingen i EU-domstolen den 30 mars med ett muntligt yttrande till stöd för tillverkarnas rätt att begränsa försäljningen på vissa plattformar, i linje med den meddelade domen.

Läs avgörandet

Läs artikel: Sverige yttrar sig i mål om plattformsförbud vid onlineförsäljning