Innehåll på sidan

Striktare regler i Sverige – vad betyder det?

Lagen om otillbörliga handelsmetoder bygger på ett EU-direktiv. Sverige har i vissa delar valt att införa striktare regler än vad direktivet kräver. Vad betyder det egentligen? Vi ställer frågan till Estrid Faust, som arbetar på Konkurrensverkets enhet för otillbörliga handelsmetoder och som även tidigare har arbetat med EU-rätt.

Estrid, den nya lagen om otillbörliga handelsmetoder bygger på ett EU-direktiv. Hur går det till när ett direktiv ska genomföras i svensk lag?

Ett EU-direktiv är en bindande lagstiftning inom EU som medlemsländerna måste nå upp till, men de får själva välja hur de ska komma dit. När ett direktiv tas fram har alltså EU:s medlemsstater viss flexibilitet att genomföra – implementera – det på ett sätt som passar landets egna omständigheter. Direktivet utgör dock ett golv, vilket betyder att man inte får införa mindre strikta regler än de i direktivet. Om man vill får man dock gå längre. Det är det som vissa ibland kallar överimplementering.

Man ska också komma ihåg att även om man får införa striktare regler så kan man inte utforma dem hur som helst. De får inte vara i strid med EU-reglerna om den inre marknaden, då frihandel och konkurrens inom EU är viktiga principer.

Om nu vissa talar om överimplementering, finns det då något som heter ”underimplementering” också?

Eftersom direktivet utgör ett minimidirektiv, ett golv, får man inte införa mindre strikta regler än vad direktivet kräver. I sådana fall gör sig medlemsstaten skyldig till brott mot EU:s fördrag och det kan få rättsliga följder.

Det finns dock vissa undantag i direktivet som länderna kan välja att genomföra utan att det ses som ”underimplementering.” Sverige har bland annat infört specialregler som innebär att restauranger och caféer får annullera en produkt med fem dagars varsel i stället för 30.

Begreppen är ju knutna till hur man som land valt att införa lagstiftningen. Vilka länder har valt ett införande som liknar Sveriges? Har du några exempel på EU-länder som valt att införa lagen med regler som skiljer sig markant från Sveriges val?

De flesta medlemsstater har valt att gå längre än vad direktivet kräver. Sverige har infört striktare regler i vissa delar, exempelvis att alla köpare med omsättning som överstiger två miljoner euro ska omfattas av lagen, oavsett leverantörens storlek. Ett annat exempel är att 30 dagars betaltid gäller för både färsk- och icke-färskvaror i Sverige.

Omkring hälften av de andra EU-länderna har också infört lagar som omfattar fler köpare eller leverantörer än i EU-direktivet och Lettland och Danmark har här regler som liknar de svenska. De svenska förändringarna har framför allt gjorts av förenklingsskäl, då regeringen bedömt att reglerna i EU-direktivet riskerar att bli för krångliga i praktiken.

En del länder har också gått längre än Sverige i sin implementering – exempelvis använder Slovakien 15 dagars betaltid och Nederländerna tillåter tio gånger högre sanktionsavgifter än de svenska. Sverige har till skillnad från flera andra länder inte heller någon öppen ”generalklausul” där Konkurrensverket som tillsynsmyndighet tillåts att förbjuda andra metoder än de som listas uttryckligen i lagen.

Dokument och länkar

Senast uppdaterad: 2021-11-23

Artikel23 november 2021