Överenskommelse om drift av äldreboende var köp av tjänst

Konkurrensverket vände sig i juni 2017 till förvaltningsrätten med en ansökan om att Alingsås kommun skulle dömas att betala fem miljoner kronor i upphandlingsskadeavgift för en otillåten direktupphandling av driften av ett äldreboende. Parterna kallade avtalet för ett idéburet offentligt partnerskap (IOP). Kommunen gjorde bland annat gällande att det rörde sig om icke-ekonomiska tjänster som inte omfattades av lagen om offentlig upphandling. Men nu har Högsta förvaltningsdomstolen alltså meddelat att kommunens överenskommelse med Bräcke Diakoni var ett upphandlingspliktigt tjänstekontrakt.

Processrådet Sophia Anderberg förde Konkurrensverkets talan i Högsta Förvaltningsdomstolen. 

Det här var en betydelsefull dom. Varför?

Domen är viktig eftersom den tydligt signalerar att frågan om LOU ska tillämpas på en anskaffning inte beror på hur parterna väljer att benämna den. Det spelar till exempel ingen roll att parterna kallar ett avtal för idéburet offentligt partnerskap. Det relevanta är om anskaffningen uppfyller villkoren för att utgöra ett offentligt kontrakt. Att LOU ska tolkas på detta sätt är kanske ingen nyhet, men det skadar inte att påminna om det.

Ett annat viktigt budskap är att bedömningen av om det rör sig om en sådan icke-ekonomisk tjänst som inte omfattas av LOU inte påverkas av hur myndigheten finansierar sin anskaffning.

Vilka konsekvenser får domen?

Domen ger tydliga signaler om hur upphandlingslagstiftningen förhåller sig till IOP och till begreppet icke-ekonomiska tjänster.

Läs domen, mål nr 3165-19 

Läs tidigare intervju: Drift av äldreboende får prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen