Inget undantag för idéburna företag i upphandlingsreglerna

Under en längre tid har tjänster som tidigare utfördes av de upphandlande myndigheterna själva istället övergått till att vara något som numera köps in från leverantörer. Detta är särskilt tydligt på det sociala området och är även något som Europeiska kommissionen har uppmärksammat. Detta väcker flera frågor som den upphandlande myndigheten måste ta hänsyn till.

Jag anser att det är bra att olika leverantörer av tjänster kan erbjuda olika koncept eller inriktning, och därmed svara upp till de krav som kommuner kan ställa. Här kan idéburna leverantörer spela en stor roll. Någon förtur, eller gräddfil, för idéburna finns dock inte i lagen. Alla leverantörer ska, enligt upphandlingsreglerna, behandlas lika.

I vårt ärende mot Alingsås kommun hävdar kommunen att det kontrakt som tilldelades avseende drift av ett äldreboende var ett så kallat idéburet offentligt partnerskap och därmed inte omfattades av upphandlingslagstiftningen. Det finns, enligt kommunen, inte heller en marknad för tjänsterna och de behöver därför inte annonseras.

Vi delar inte kommunens bedömning och beslutade nyligen att ansöka om böter/upphandlingsskadeavgift för Alingsås kommun. Kommunen har enligt vår bedömning gjort en otillåten direktupphandling eftersom det så kallade partnerskapet i själva verket innebar att kommunen köpte en tjänst från Bräcke Diakoni.

Europeiska kommissionen kallar tjänster som endast det allmänna köper in, till exempel avseende sjukvård och äldreomsorg, för tjänster av allmänt intresse. Dessa delas sedan upp i ekonomiska och icke-ekonomiska tjänster. Avgörande för om tjänsterna ska anses vara ekonomiska eller inte är om det finns en marknad för tjänsterna.

Under vår utredning av Alingsås kommun framkom till exempel att en femtedel av alla platser på äldreboenden i Sverige tillhandahålls av en annan utförare än kommunerna. Förändringarna i hur kommunerna ordnar sin äldreomsorg har gjort att en sådan marknad finns för äldreboenden. Det blir då fråga om en ekonomisk tjänst vilket gör att upphandlingslagstiftningen måste följas.

Vi har i andra ärenden sett att det till exempel avseende HVB-hem (hem för vård och boende) finns så många aktörer att man utan tvekan kan konstatera att de omsätts på en marknad. Det kan vara svårare att säga när tjänsterna inte är ekonomiska, det vill säga att det inte finns en marknad. Vi vill dock slå fast att ju fler upphandlande myndigheter som inte utför tjänsterna själva, och istället lägger ut dem på entreprenad, desto mer troligt är det att det uppstår en marknad för tjänsterna.

För oss är det därför viktigt att framhålla att det avgörande är innehållet i den överenskommelse som en upphandlande myndighet ingår och inte vad överenskommelsen kallas. Om överenskommelsen innebär att den upphandlande myndigheten köper en tjänst mot ersättning är det fråga om ett kontrakt i upphandlingslagstiftningens mening. Samma regler gäller som vid alla andra inköp och annonsering är därför huvudregeln.

Vi på Konkurrensverket ser positivt på att det finns en mångfald av leverantörer och utförare till den offentliga sektorn, eftersom detta stimulerar konkurrensen och ger medborgarna större valmöjligheter. Anlitande av leverantörer måste dock ske utan överträdelser av lagen.
 

Karin Lunning, tf. generaldirektör Konkurrensverket

Fem frågor och svar om Alingsåsärendet

Läs pressmeddelandet: Ansökan om upphandlingsskadeavgift för Alingsås kommun, dnr 337/2017