Offentliga aktörer och undantagsregeln om fem dagars varsel vid avbeställning

Lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter (LOH) förbjuder köpare av sådana produkter som faller inom lagens tillämpningsområde att annullera en order med kortare varsel än 30 dagar, om inte något annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Regeringen får besluta om att sådana föreskrifter ska gälla för vissa sektorer.

En sådan föreskrift finns (se faktaruta nedan) och av den framgår att för köpare av produkter som ska användas i verksamhet som bedrivs på en restaurang, ett annat serveringsställe eller i en cateringverksamhet är det förbjudet för köpare att annullera en order med kortare varsel än fem dagar.

Vad som avses med restaurang- och cateringverksamhet vållar nog inte några större tolkningssvårigheter. Konkurrensverket har dock fått frågor om begreppet annat serveringsställe. Några frågeställare har undrat om serveringar som bedrivs i offentlig regi inkluderas i begreppet. Inryms till exempel skolmatsalar och personalserveringar?

Syftet med regeln om visst varsel för annulleringar är att tillförsäkra leverantören trygghet. Lagstiftaren vill förhindra att risken för en utebliven affär med kort varsel tippas över på leverantören när denne har inrättat sig i att en affär blir av. Leverantören skulle då behöva hitta alternativa köpare till varorna, vilket kan medföra transaktionskostnader och i vissa fall ett lägre pris om varorna snart blir inkuranta.

Hur har då valet att införa en separat femdagarsregel för vissa delar av livsmedelskedjan motiverats? Av förarbetena framgår att restaurangsektorn skiljer sig åt från övriga delar av livsmedelskedjan. Det är vanligt förekommande att restauranger med kort varsel ändrar eller helt annullerar sina beställningar. Detta är i sin tur en följd av svårigheter i att förutse efterfrågan; konsumenterna kan boka och ändra sina reservationer med kort varsel. Lagstiftaren motiverar sammanfattningsvis undantaget med att ”restauranger, andra serveringsställen och cateringföretag står inför en relativt svårplanerad affärsverksamhet som kräver ett större mått av flexibilitet än vad som exempelvis krävs i dagligvaruhandeln.”

Varken LOH eller förordningen som innehåller den särskilda föreskriften definierar begreppet serveringsställe. Det finns dock en definition i lagen (2020:526) om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen; ”med serveringsställe avses i denna lag en inrättning där det bedrivs näringsverksamhet som består i att servera mat eller dryck till allmänheten och där möjlighet ges till förtäring på stället.” Det är inte helt ovanligt inom juridiken att samma begrepp kan ha olika innebörd beroende på i vilket sammanhang det förekommer. Men den noggranne läsaren märkte kanske att man i motiven till femdagarsregeln pekade på att restauranger, serveringsställen och cateringbolag alla rör sig om svårplanerade affärsverksamheter. Som framgår ovan förutsätts även i annan lagstiftning en serveringsverksamhet bedriva näringsverksamhet i form av att servera mat eller dryck till allmänheten. 

Vad blir då slutsatsen av detta? Med allra största sannolikhet kan inte matserveringar som bedrivs i offentlig regi – likt skolserveringar – utgöra annat serveringsställe i LOH:s mening. Detta då sådana inte bedrivs inom ramen för närings/affärsverksamhet och allmänheten inte heller har tillträde till serveringsstället. Detta innebär att huvudregeln om 30 dagars varsel vid annullering gäller.

Joakim Palm, föredragande jurist på enheten för otillbörliga handelsmetoder