Jordbrukspolitik, livsmedel och julgranar

Under hösten har vi på Konkurrensverket fått ett stort antal frågor med anledning av den helt nya lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter (LOH) samt det bakomliggande UTP-direktivet. Många av frågorna har hamnat hos Joakim Palm, föredragande jurist på enheten för otillbörliga handelsmetoder.

I den här artikeln har vi bett honom ge läsaren en inblick i några av frågorna och förklara vad som då händer med ”tänket” hos en jurist på Konkurrensverket.

En typ av fråga som har vållat många huvudbry är den om vad som egentligen menas med jordbruks- och livsmedelsprodukter. Vilka varor täcks av lagstiftningen? Ingår salt, gödsel, djurfoder, grepar, syltburkar och/eller julgranar?

För att besvara frågorna måste vi börja med att läsa bilaga 1 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Detta eftersom LOH:s definition av jordbruks- och livsmedelsprodukter lyder som följer: ”produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt produkter som inte förtecknas i den bilagan men som framställs för användning som livsmedel genom användning av produkter som förtecknas i den bilagan.”

Bilaga 1 hänvisar i sin tur till kapitel och enskilda produktnummer i Brysselnomenklaturen, som gällde vid tiden för EG:s grundande. I bilaga 1 anges de varor som täcks av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. I bilagan hittar vi allt från ättika till melass, ister, talg, spannmål, levande djur och mycket mer. Mycket av det som förekommer i bilagan har karaktären av obearbetade råvaror. Allt som bilagan räknar upp täcks av LOH oavsett om det är ätbart eller ej. För att en vara som inte räknas upp i bilagan ska täckas av LOH krävs det emellertid att det rör sig om ett livsmedel som har förädlats genom användning av något som räknas upp i bilagan.

Så vad gäller då? Salt hör till kapitel 25 i Brysselnomenklaturen. Detta kapitel finns inte med i bilaga 1 FEUF. Salt är alltså inte en jordbruks- eller livsmedelsprodukt i LOH:s mening. Samma sak gäller för gödsel, som också hör hemma i ett kapitel som inte hänvisas till i Bilaga 1 FEUF. Djurfoder är emellertid en kategori som faller inom ramen för LOH – se hänvisningen till kapitel 23 Brysselnomenklaturen! När det gäller verktyg och inventarier som används i jordbruket så kan det sägas att dessa inte faller inom lagens tillämpningsområde. Varors förpackningar anses dock höra till varorna så att säga. Det betyder att om till exempel sylt säljs som livsmedel i en butik kommer LOH att vara tillämpligt på produkten inbegripet dess förpackning. En leverantör av tomma syltburkar säljer dock inte en jordbruks- eller livsmedelsprodukt.

Slutligen till en högaktuell fråga – vad gäller för julgranar? Bilaga 1 hänvisar till kapitel 6 i Brysselnomenklaturen – ”Levande växter och alster av blomsterodling”. Kapitlet inrymmer levande växter av ett sådant slag som levereras av trädgårdsmästare, plantskolor och blomsterhandlare för planterings- eller prydnadsändamål. Detta bör medföra att en julgran som ju vanligtvis säljs efter att ha avverkats inte är en sådan produkt som täcks av LOH.

Men som så ofta inom juridiken blir svaret i detta fall att det beror på. Kapitel 6 innehåller nämligen också blad, kvistar och andra växtdelar som används till buketter eller andra prydnadsändamål. En julbukett med granris kan alltså tänkas falla inom LOH:s tillämpningsområde. 

Med andra ord är det dessvärre inte alltid helt enkelt att ge raka svar när någon ringer till Konkurrensverket och undrar om en viss produkt omfattas av den nya lagen eller ej. Just därför är det viktigt att man ser till att ta kontakt med oss så att vi uppmärksammas på frågan och kan börja utreda det hela. På så vis kan vi lättare fånga upp oklarheter och bidra till att utveckla rättsläget. Så hör av er till oss, ring till Konkurrensverket på 08-700 16 00, be att få prata med oss på enheten för otillbörliga handelsmetoder och sätt bollen i rullning!

Ta del av bilaga 1 i FEUF