Hantering av kontanter måste tryggas – på rätt sätt

I förra veckan lämnade vi vårt remissvar till Riksbankskommitténs förslag om lagstiftning för att trygga tillgången till kontanter i Sverige. Vi avstyrkte förslaget och har i flera frågor en annan uppfattning än Riksbankskommittén. Max Brimberg, sakkunnig, tar här upp några av de argument som vi lämnade i vårt remissvar.

Vi menar att utredningens förslag är konkurrenssnedvridande. Varför och på vilket sätt?

För att konkurrens ska fungera bäst är lika förutsättningar för alla aktörer alltid att föredra. När bara några få aktörer får ett lagstiftat ansvar att tillhandahålla tjänster, reser det ett antal varningstecken. Otillåten samordning är den mest uppenbara risken. Att andra aktörer som mer effektivt kan erbjuda tjänster inte får möjlighet att göra det är en annan risk.

De stora bankernas ställning ifrågasätts ofta eftersom de står för en stor del av den finansiella sektorn i Sverige. I Riksbankskommitténs förslag finns resonemang om att de stora bankerna ska samordna sina verksamheter för att få god täckning för bank- och betaltjänster i Sverige. Vi kommer inte att ställa oss bakom ett förslag där stora företags kontaktytor utan rimlig anledning ökar snarare än minskar, eftersom det riskerar att hämma konkurrensen.

Varför är det olämpligt att bara några få banker ska bära ansvaret för att tillhandahålla tjänster för kontanthantering på orter där det saknas?

Andelen som använder kontanter för att betala minskar för varje år i Sverige. Ur ett samhällsperspektiv är det viktigt att konsumenter och företag har goda möjligheter att betala sina räkningar, göra insättningar, eller ha tillgång till kontanter, men tjänsterna måste tillhandahållas på rätt sätt. För att kontanter även i fortsättningen ska finnas i cirkulation och vara tillgängliga för konsumenter och företag har Riksbankskommittén lagt fram förslaget att banker med minst 70 miljarder kronor i inlåning från allmänheten och som tillhandahåller betalkonton också ska vara skyldiga att tillhandahålla vissa tjänster för kontanthantering.

Den här formen av lagstiftning riskerar att konservera existerande lösningar snarare än att skapa incitament för alternativa företag att träda in på marknaden och erbjuda sina tjänster, eller för att utveckla nya och mer effektiva lösningar.  

Den skyldighet som bankerna skulle få enligt Riksbankskommitténs förslag motsvaras inte av krav på att handeln också ska ta emot kontanter, eftersom det bedöms som ett oproportionerligt ingrepp i näringsfriheten. Hur det inskränker näringsfriheten för de drabbade bankerna har däremot inte analyserats.

Vi efterlyser en närmare analys av alternativ till kontanter. Varför är det viktigt?

Det finns en snabbt växande sektor med betallösningar och andra finansnära tjänster för konsumenter och företag. Sektorn erbjuder lösningar för distans- och mobila lösningar, och kunderna behöver inte gå till ett bankkontor. Vi anser att utredningen inte har analyserat vilka förutsättningar de här tjänsterna har att spridas och användas i ännu högre grad av konsumenter i områden med långt till närmaste servicepunkt.

Det saknas även analyser av vad som skulle hända i en situation när kontanter inte längre är ett gångbart alternativ för varken konsumenter eller företag, vilket med nuvarande utveckling ser ut att kunna ske snarare än många tror.

Vi vill också se en diskussion om det offentligas roll när det gäller kontanthanteringen. Varför?

I dag har Länsstyrelserna i uppdrag att utreda, följa upp och agera när grundläggande betaltjänster saknas på en ort. Det är en viktig tjänst som underutnyttjas. I dag finns det medel för att stödja lokala verksamheter så att de kan erbjuda betaltjänster. Att utveckla de system som redan finns på plats, ser vi som en bättre lösning, att åtminstone ta avstamp i, än att tvinga ett fåtal företag att genom lagstiftning erbjuda tjänster på orter där de inte är representerade.

Det kan vara smidigt att lagstifta om tillgänglighet för samhällsviktiga funktioner, och att låta de som har majoriteten av kundkontakterna i dag vara ansvariga för att systemfunktionerna ska finnas och fungera i hela landet. Men det är många gånger viktigt att från grunden analysera och forma en helhetsbild av vem som ska vara systemansvarig och på vilka grunder det ska ske. Den offentliga rollen i kedjan av kontanthantering och betaltjänster har minskat under lång tid. Ansvar har lagts på privata aktörer, vilket har visat sig bli ett problem när bristen på utförare blir tydlig i delar av landet där det råder frånvaro av kommersiella aktörer.

Max Brimberg, max.brimberg@kkv.se

Läs yttrandet, dnr 18-0372