Förtroendet för den offentliga affären viktig fråga på OECD-möte

Den 25 och 26 oktober hölls det årliga mötet för Working party of the Leading Practitioners on Public Procurement, vilket är en arbetsgrupp inom OECD som arbetar för att ge vägledning inom upphandling och samla goda exempel från runt om i världen.

En observation är att strömningar som vi ser i upphandlingssammanhang i Sverige också tas upp av andra länder under detta möte. I år fanns det ett antal återkommande teman som också har relevans för Sverige.

En av sessionerna handlade om förtroende för det offentliga och den offentliga affären, och det var intressant att notera att frågan om förtroendebyggande återkom i olika former under alla sessioner. Flera deltagare uppgav att förtroendet hade fått sig en törn under pandemin och att en stor uppgift nu är att åter bygga upp medborgarnas förtroende för det allmänna. Hur ska vi annars kunna förväntas oss att få använda deras skattepengar?

Kontroll över utgifter som ett led i förtroendebyggandet var något som flera talare tog upp. Storbritannien lyfte fram vikten av att involvera revisionen på olika sätt och även revisionens ansvar att ta tag i dessa frågor. Irland levererade ett kärnfullt ”What gets measured, gets done” vilket nog är sant i stor utsträckning. Man måste bara veta vad som ska mätas.

Även Skottland arbetar med att få ökad kontroll genom systematiskt insamlande av data för statistik. Tyskland arbetar med ett register över inköp över 25 000 euro, där man utöver information om en upphandlings värde ska kunna hitta olika uppgifter om inköpet, till exempel upphandlingsförfarande, vilka kriterier som har använts och hur kontrakten var utformade. Genom denna datainsamling hoppas man få ett korrekt och värdebaserat underlag för framtida lagstiftning och även uppföljning av existerande lagstiftning.

En åtgärd för att återvinna förtroendet som också nämndes är att gå från värde för pengarna till att i stället försöka slå fast vilket värde ett inköp har för samhället i ett bredare perspektiv. På så sätt får man in medborgarens perspektiv i behovsanalysen, när inköparen funderar på vad som ska köpas. I detta arbete är det även viktigt att involvera andra intressenter, som leverantörer.

Såväl Österrike som OECD och National Association of State Procurement Officials från USA, som är en organisation för inköpscentraler i alla delstater, lyfte vikten av att inkorporera inköp i den löpande verksamheten, så att upphandling och inköp inte sitter för sig själva utan kontakt med kärnverksamheterna. Österrike har till exempel genom en inköpscentral på federal nivå arbetat med olika center för innovation och hållbarhet som integrerats i deras löpande verksamhet. För att hålla inköpen relevanta och i framkant har de i detta arbete ökat kontakterna mellan inköpscentralen och såväl upphandlande myndigheter som leverantörer.

Flera talare berättade också om hur de rent konkret arbetade med att öka professionalismen på både inköps- och leverantörssidan genom olika utbildningsinsatser och stödmaterial som gjorts tillgängliga. Inköparna ska ges en trygghet i sin roll och även känna att de kan utvecklas. Vikten av att ingjuta mod i inköpare att våga få saker gjorda är något som känns igen här hemifrån. Likaså att kunna se in i framtiden och förutse kommande behov.

Något som också är viktigt för förtroendet är att satsa på hållbara inköp. Det är en fråga som diskuterats under lång tid och mycket har givetvis redan gjorts. Under dessa dagar blev det tydligt att hållbarhetsfrågan snabbt rör sig mot att bli en kärnfråga och inte längre något som strösslas på i slutet när inköpet mer eller mindre är klart. Det märks också här i Sverige, där regeringen den 28 oktober skickade ut ett lagförslag på remiss där det föreslås att det ska vara obligatoriskt att ta hänsyn till klimatet, miljön, människors hälsa, omsorg om djuren samt sociala och arbetsrättsliga aspekter vid offentlig upphandling.

Som tillsynsmyndighet är det viktigt att veta vad som diskuteras runt om i världen. Det är en bra indikator på vad som kommer bli aktuellt här i landet. Genom att följa utvecklingen internationellt kan vi förutse vilka insatser vi kan behöva göra. Det är tillfredsställande att höra att så många åtgärder genomförs för att integrera upphandling och inköp i kärnverksamheterna och även stärka upphandlarens roll. I vår tillsyn ser vi alltför ofta att inköp hanteras som en särverksamhet som kopplas in alltför sent, vilket kan leda till onödiga lagöverträdelser då upphandlare försöker uppfylla alla önskemål från organisationen. Satsningar på uppföljning, kontroll och mätbara data ger också upphandlande myndigheter en bättre bild över vad de köper in och var resurser ska läggas för att få ut bäst effekt av de spenderade skattemedlen. Det är också nödvändigt för att kunna se om hållbarhetskrav får den eftersträvade effekten. Det ska bli spännande att följa utvecklingen inom dessa områden.

Malin de Jounge, upphandlingsråd

Working Party of the Leading Practitioners on Public Procurement - OECD

Public procurement - OECD