Avtalets syfte en viktig del i bedömningen av blandade avtal

I ärendet om julbordsbokningar utredde vi frågan om blandade avtal och gränsdragningen mellan köp av varor och köp av tjänster. Där konstaterade vi att det huvudsakliga syftet med och den övervägande delen av förpliktelsen av avtalet ska styra om avtalet omfattas av lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder, LOH, eller inte. Men för att kunna bedöma detta behöver man ta hänsyn till ett antal bedömningsgrunder.

Vad som är ett avtal om köp av jordbruks- eller livsmedelsprodukter definieras inte i LOH och inte heller i UTP-direktivet. I direktivet används uttrycket ”leveransavtal” för att beskriva relationen mellan köpare och leverantör. Det finns däremot inte någon definition av vad som avses med leveransavtal. Definitionen får enligt skälen till direktivet i stället fastställas i medlemsstaternas nationella rätt.

LOH gäller vid alla köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter och är, förutom undantagen i lagens gråa lista, generellt inte tillämplig vid avtal om tjänster. För att kunna bedöma om LOH ska tillämpas på avtal som innefattar både varor och tjänster, så kallade blandade avtal, måste man avgöra vad det huvudsakliga syftet med avtalet är och vad den övervägande delen av förpliktelsen i avtalet innebär.

Det första steget när det är fråga om blandade avtal är att pröva om köpets olika delar kan delas upp eller inte. Om de kan separeras och ses som olika avtal kan LOH vara tillämplig på den del av köpet som rör livsmedelsprodukter. Om köpet ses som sammanhängande, ett odelbart avtal, behöver man ta ställning till om det är fråga om köp av livsmedel i LOH:s mening eller om det snarare är köp av en tjänst där LOH inte är tillämplig. I ärendet om julbordsbokningar konstaterade vi att livsmedelsprodukterna och tjänsterna, såsom lokal, servering och personal, inte går att separera och att avtalet därför var odelbart.

För att avgöra om den övervägande delen av förpliktelsen avser leverans av livsmedelsprodukter eller tjänster måste, utöver servering av mat, även övriga tjänster som leverantören tillhandahåller beaktas. Det kan vara tjänster som avser bland annat tillagning, service genom personal och särskild utrustning. Detta gäller särskilt om tjänsterna förutsätts kräva viss specialisering, fackkunskap och utrustning. Värdet på de olika momenten kan också vara vägledande i bedömningen.

För att avgöra vad som är det huvudsakliga syftet med avtalet måste även här försäljningen av livsmedel vägas mot de tjänster som utförs. Frågan här blir alltså om avtalet syftar till att reglera villkoren för inköpet av livsmedelsprodukter eller att leverantören ska tillhandahålla en matserveringstjänst. Om avtalet är delbart så kan de olika delarna ha olika huvudsyften och bör bedömas därefter.

När de olika bedömningsgrunderna har hanterats ska en samlad bedömning göras. Några exempel som ofta dyker upp vid frågor som vi får in är cateringupplägg och upphandling av matleveranser. Den generella vägledning som kan ges är att i de fall där det sker en leverans av matvaror bör utgångspunkten vara att LOH ska tillämpas. Att produkterna levereras och avlämnas till köparen talar tydligt för att avtalets syfte är just en övergång av varorna från leverantör till köpare, detta även om vissa stödtjänster har avtalats.