Innehåll på sidan

Värdefördelningsklausuler kan utgöra undantag från förbudet mot sena betalningar

I mars beslutade Konkurrensverket att avsluta ett ärende som rörde användandet av värdefördelningsklausuler. Beslutet har lett till frågor om vad en värdefördelningsklausul är och hur undantaget i lagen om otillbörliga handelsmetoders åttonde paragraf kan användas. Dessa typer av klausuler kan utgöra ett undantag från lagens förbud mot sena betalningar.

I december 2021 fick Konkurrensverket information om att en köpare inte betalar leverantörer av frö inom 30 dagar efter leverans. Under utredningens gång förtydligade och justerade köparen sina villkor gentemot leverantörerna för att tydliggöra att det frömarknadspris som betalas till lantbrukarna har beräknats med utgångspunkt i de aktuella frösorternas marknadsprisutveckling, och ett antal andra relevanta faktorer. På så sätt får lantbrukarna ta del av eventuella förändringar i frösorternas prisutveckling på ett sådant sätt som avses med värdefördelningsklausuler enligt artikel 172 a i förordning (EU) nr 1308/2013 (Marknadsordningsförordningen). Konkurrensverket bedömde därför att villkoren uppfyller förutsättningarna för att omfattas av undantaget i 8 § lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter (LOH) och fattade beslut om att skriva av ärendet.

Undantaget från förbudet mot sena betaltider

Det är en otillbörlig handelsmetod att betala senare än 30 dagar efter de tidpunkter som anges i LOH. Men det finns ett undantag i lagens åttonde paragraf för köpare som kommit överens med jordbrukare om en värdefördelningsklausul i den mening som avses i artikel 172 a i Marknadsordningsförordningen. Där framgår att jordbrukare, även sammanslutningar av jordbrukare, får komma överens med aktörer i senare led om värdefördelningsklausuler, inbegripet marknadsbonusar och marknadsförluster, som fastställer hur en förändring av produkters relevanta marknadspriser eller andra råvarumarknader ska fördelas dem emellan.

Värdefördelningsklausulens bakgrund och syfte

I Marknadsordningsförordningen finns det inte någon närmare definition av uttrycket värdefördelningsklausul eller något krav för hur en sådan ska utformas. Det finns heller ingen vägledning i UTP-direktivet eller LOH:s förarbeten. För att besvara frågan om vad en värdefördelningsklausul är får vi titta på dess bakgrund och syfte.

Historiskt sett har värdefördelningsklausuler varit särskilt förekommande inom sockersektorn. Av en rapport som EU-kommissionen publicerade 2018 framgår att värdefördelningen kan baseras på vad än parterna kommer överens om sinsemellan. Det kan därmed också inkludera formler för att dela marknadsbonusar och förluster till exempel baserat på försäljningspriset för den bearbetade produkten socker. I avsaknad av ett referenspris så kan värdefördelningen i stället baseras på utvecklingen av andra relevanta marknadspriser eller råvaror.

I samband med att sockerkvotsystemet upphörde infördes ett tillägg i Marknadsordningsförordningen som säkerställer en fortsatt möjlighet till värdefördelningsklausuler för sockerproducenter. Motiveringen var att klausulerna möjliggör för odlare att säkra sina leveranser med fördefinierade köpevillkor och dela vinster och kostnader genom hela kedjan, till fördel för jordbrukaren. Marknadspriset signaleras även direkt till jordbrukaren. Att inte få möjligheten att förhandla om värdefördelningsklausuler, särskilt i en tid med låga priser, skulle kunna innebära en klar ekonomisk nackdel för odlaren.

Det har funnits en önskan att inkludera möjligheten för värdefördelningsklausuler även för andra sektorer än sockersektorn. Artikel 172 a infördes därför i Marknadsordningsförordningen med en liknande lydelse. I artikeln begränsas användningen av värdefördelningsklausuler till jordbrukare och sammanslutningar av jordbrukare. Det framgår även att användandet ska vara frivilligt och en jordbrukare kan därför inte tvingas in i en avtalslösning där värdefördelningsklausuler används.

Möjligheten att basera värdefördelningen på andra råvarumarknaders utveckling möjliggör för jordbrukaren att ta del av marknadsutvecklingen såväl för den egna produkten som för närliggande eller vidareförädlade produkter av varan. Den bakomliggande tanken med användningen av värdefördelningsklausuler är alltså att jordbrukare ska få möjligheten att ta del av en eventuell värdeökning som sker i ett senare led, vilket underlättar bättre överföring av marknadssignaler och stärker kopplingen mellan producentpriser och mervärde för hela leveranskedjan.

Konkurrensverkets tolkning av värdefördelningsklausuler

En värdefördelningsklausul enligt Marknadsordningsförordningen tolkar vi som ett instrument i en prissättningsmodell som ska fördela förluster eller vinster mellan jordbrukare och köpare genom att följa utvecklingen av en relevant faktor, vanligtvis det relevanta marknadsprisets utveckling. Klausulerna kan fylla en funktion framför allt i branscher med enstaka skördeperioder per år och långa kontraktstider. I dessa fall kan odlare minska prisrisken av att sälja en produkt vid ett enstaka tillfälle per år och gynnas prismässigt genom att få ta del av marknadsutvecklingar på längre sikt. Vid köp av jordbruks- eller livsmedelsprodukter kan en sådan prissättningsmodell utgöra en värdefördelningsklausul.

Tänkbara användningsområden för värdefördelningsklausuler är situationer där värdet för produkten förändras avsevärt från det att avtalet tecknats till att leveransen sker. Då kan en värdefördelningsklausul upprättas för att eventuella fluktuationer i produktens marknadspris ska delas mellan leverantör och köpare. Ett annat exempel på en typ av värdefördelning är försäljning av råvara där råvarans värde varierar, exempelvis vid marknadshandel. I en sådan situation skulle en jordbrukare kunna prissäkra genom att priset för producentens produkt baseras på marknadsprisets utveckling, exempelvis produktens marknadsutveckling över en given period.

Användandet av värdefördelningsklausuler kan alltså utgöra ett undantag från förbudet om sena betalningar, vilket medger längre betaltider än 30 dagar. Mot bakgrund av att delbetalningar generellt inte är förenliga med LOH så är vår uppfattning att det endast är den del av betalningen som är föremål för en värdefördelningsklausul som undantas från förbudet mot sena betalningar. Den del av betalning som inte ingår i klausulen ska därför följa ordinarie tidsfrister som lagen föreskriver. En individuell bedömning av såväl användandet som utformningen av värdefördelningsklausulen måste dock göras i det enskilda fallet.

Relaterad information

Senast uppdaterad: 2023-03-28

Artikel28 mars 2023