|
|
|
||||||
|
|
||||||
|
TDC Sverige AB |
||||||
|
Påstått missbruk av dominerande ställning –
hyrda förbindelser, LLUB och bitströmstillträde
|
|
|||||
|
Konkurrensverkets beslut
|
|
|||||
|
Konkurrensverket avskriver ärendet från vidare
handläggning. |
|
|||||
|
Klagomålet
|
|
|||||
|
TDC Sverige AB (TDC) inkom den 25 april 2008 med ett
klagomål mot TeliaSonera AB (TeliaSonera). Enligt TDC missbrukar TeliaSonera
sin dominerande ställning genom att tillämpa slutkundspriser som med knapp
marginal överstiger de priser som erbjuds TDC för accesstjänster i
grossistledet, och som är direkt nödvändiga för TDC för att kunna leverera en
motsvarande konkurrerande slutkundsprodukt som TeliaSoneras. Missbruket
består enligt TDC i diskriminering mellan likvärdig intern och extern
verksamhet samt marginalklämning. TDC ifrågasätter vidare om inte
TeliaSoneras agerande utgör missbruk genom underprissättning. |
|
|||||
|
Som stöd för sina påståenden hänvisar TDC till
TeliaSoneras offererade priser för en kommunikationslösning som AB Svensk
Bilprovning (Bilprovningen) upphandlat och till de grossistpriser
TeliaSonera erbjuder TDC, och andra operatörer, för olika accessprodukter. |
|
|||||
|
TDC yrkar att Konkurrensverket ålägger TeliaSonera, vid
kraftfullt vite, att anpassa sina interna och externa priser till en nivå
som medför att TeliaSonera inte missbrukar sin dominerande ställning. |
|
|||||
|
I klagomålet hävdar TDC även att TeliaSoneras agerande
kan påverka utfallet av offentliga ramavtalsupphandlingar för datakommunikationstjänster,
med skadliga effekter på konkurrensen som följd. |
|
|||||
|
Ärendets handläggning
|
|
|||||
|
Under utredningen har möte hållits med TDC. Frågor och
begäran att inkomma med underlag har ställts till TDC och TeliaSonera. Verket
har även inhämtat information om bl.a. marknadsförhållanden från Post- och
telestyrelsen (PTS), Kammarkollegiet och konkurrerande företag. |
|
|||||
|
Konkurrensverkets utredning
|
|
|||||
|
TDC har uppgett att den aktuella slutkundsmarknaden är
”marknaden för WAN-tjänster och andra datakommunikationstjänster”, en
nationell marknad som utgörs av tillhandahållandet av privata nätverk för
datakommunikation till företagskunder (företag och organisationer). TDC
utesluter inte att marknaden kan avgränsas snävare t.ex. baserat på stora och
små kunder. |
|
|||||
|
Ett flertal operatörer är verksamma på
slutkundsmarknaden, bl.a. TDC, TeliaSonera, Telenor, Tele2, BT Nordics och
DGC. |
|
|||||
|
Under 2008 och 2009
genomförde Kammarkollegiet en ramavtalsupphandling avseende helhetslösningar
för kommunikationstjänster för den offentliga förvaltningen (”Kommunikation
som tjänst”). Den 17 mars 2009 tecknade Kammarkollegiet ramavtal med fyra
företag – TDC, TeliaSonera, Tele2 och Telenor – vilket är en dubblering
jämfört med tidigare ramavtal. De nya ramavtalen gäller i tre år och kan förlängas
ytterligare ett år. Vidare har Kammarkollegiet under 2009 tecknat ramavtal
gällande fasta och mobila operatörstjänster samt transmission[1]
med elva företag[2]. |
|
|||||
|
Av de marknadskontakter som tagits under utredningen har
framkommit att det råder ett högt konkurrenstryck på marknaden, med undantag
för den del av marknaden där kunderna har verksamhetsställen utanför de
större tätorterna i Sverige. På detta segment uppges TeliaSonera ha en hög
marknadsandel. |
|
|||||
|
För att kunna vara verksam på slutkundsmarknaden krävs
tillgång till ett accessnät. TeliaSonera är det enda företaget som äger ett
rikstäckande accessnät som omfattar i stort sett alla företag och hushåll.
Andra aktörers accessnät är i regel begränsade till städer och andra
tätbebyggda områden. Konkurrenter till TeliaSonera är således beroende av
tillgång till TeliaSoneras accessnät för att kunna erbjuda tjänster utanför
dessa områden, och tillträdesreglering på grossistnivå är därför av
betydelse för konkurrensen. |
|
|||||
|
TeliaSonera är genom sektorspecifik reglering skyldigt
att tillhandahålla tillträde till sitt accessnät, och erbjuder dessutom
ytterligare grossisttjänster som inte omfattas av reglering. Tillträde till
accessnät erbjuds på olika förädlingsnivåer. Operatörer som hyr s.k.
kopparaccesser (LLUB) och svart fiber måste investera i egen utrustning för
att producera slutkundstjänster. Genom att hyra mer förädlade tjänster som
s.k. bitströmstjänster och hyrda förbindelser behöver tillträdande
operatörer inte göra sådana investeringar. Vilka grossisttjänster som operatörer
väljer att basera sina slutkundstjänster på beror bl.a. på kundunderlaget
på olika orter, vilket har betydelse för förutsättningarna att med lönsamhet
investera i egen utrustning. På grund av skalekonomi och de olika grossisttjänsternas
priser, har företag med större kundunderlag i regel bättre förutsättningar
för att basera sina slutkundstjänster på kopparaccesser och svart fiber.
Därigenom har de också möjlighet att erbjuda lägre slutkundspriser än
operatörer som hyr bitströmstjänster och hyrda förbindelser. Mindre
förädlade grossisttjänster ger dessutom större möjligheter till
produktdifferentiering. |
|
|||||
|
TeliaSonera har uppgett att företagets produktion av
Bilprovningens upphandlade kommunikationslösning utgår från en betydligt
större andel av oförädlade tjänster än vad TDC uppgett för sin tänkta
produktion. TeliaSonera har även uppgett att företaget producerar
slutkundstjänsterna med billigare utrustning än som framgår av TDC:s
klagomål. |
|
|||||
|
TDC har å sin sida uppgett att det varit nödvändigt för
företaget att köpa grossisttjänster från TeliaSonera av varierande
förädlingsgrad. Enligt TDC är det inte ekonomiskt lönsamt för företaget att
bygga slutkundserbjudanden på kopparaccesser eller svart fiber i hela
landet. |
|
|||||
|
Förhållandet att kundunderlaget i vissa geografiska
områden är begränsat talar för att konkurrerande operatörer inte har samma
möjligheter som TeliaSonera att i dessa områden basera sina
slutkundstjänster uteslutande på insatsvaror med låg förädlingsgrad. I dessa
områden är villkoren för bl.a. bitströmstillträde av betydelse för andra
operatörers möjlighet att verka på slutkundsmarknaden. Den bild av
konkurrensen på slutkundsmarknaden som framkommit under utredningen talar
samtidigt för att tillträde med låg förädlingsgrad i mer tättbebyggda områden,
liksom förekomsten av andra accessnät än TeliaSoneras, gör det möjligt för
operatörer att konkurrera om en relativt stor del av slutkundsmarknaden. |
|
|||||
|
Skäl för beslutet
|
|
|||||
|
Konkurrensverket bedömer i varje enskilt fall om det som
tas upp i skrivelser till verket ska granskas närmare. För att
Konkurrensverket ska inleda en utredning krävs normalt att det rör sig om
något som i hög grad hindrar en effektiv konkurrens. Dessutom krävs att det
finns tillräckligt underlag för att utreda och bevisa en överträdelse av
konkurrensreglerna. Konkurrensverket måste också prioritera inom ramen för
tillgängliga resurser. |
|
|||||
|
När det gäller det påstådda missbruket att TeliaSonera
diskriminerar mellan likvärdig intern och extern verksamhet, ger Konkurrensverkets
utredning inte stöd för att så skulle vara fallet. Inte heller har
utredningen visat att TeliaSoneras agerande utgör missbruk genom
underprissättning. |
|
|||||
|
Marginalklämning kan uppstå när ett vertikalt integrerat
företag erbjuder en produkt på en slutkundsmarknad och samtidigt erbjuder en
insatsvara till denna slutkundsprodukt på en grossistmarknad på vilken
företaget är dominerande. Det vertikalt integrerade företaget kan snedvrida
konkurrensen genom att tillämpa en marginal mellan slutkunds- och
grossistpris som är otillräcklig för att täcka företagets egna tillkommande
kostnader i nedströmsledet. Andra företag, även om de är lika effektiva i
nedströmsledet, konkurrerar då inte på lika villkor med det vertikalt
integrerade företaget på slutkundsmarknaden. Marginalklämning kan leda till
att konkurrenter trängs ut från marknaden. |
|
|||||
|
För att göra en fullständig analys om det i detta fall
rör sig om missbruk av dominerande ställning genom marginalklämning, skulle
en mer omfattande utredning behöva göras bl.a. av förutsättningarna för
operatörer att i olika delar av landet erbjuda tjänster baserat på olika
alternativa insatsvaror. |
|
|||||
|
Utvecklingen på marknaden tyder på att konkurrenstrycket
har ökat och att nya aktörer på relativt kort tid kunnat etablera sig i
slutkundsledet. Med hänsyn till bl.a. marknadsutvecklingen och nödvändiga
resurser för en fortsatt utredning, gör Konkurrensverket sammantaget
bedömningen att det inte finns tillräckliga skäl att utreda ärendet vidare. |
|
|||||
|
Hur ni kan gå vidare
|
|
|||||
|
Eftersom Konkurrensverket beslutar att inte ingripa med
stöd av konkurrenslagen (2008:579) kan de företag som berörs av beslutet vända
sig till Marknadsdomstolen för att få saken prövad. Detta beslut kan inte
överklagas. |
|
|||||
|
_____________________________ |
|
|||||
|
Detta beslut har fattats
av avdelningschefen Gunnel Schön. Föredragande har varit konkurrenssakkunnige
Staffan Martinsson. |
|
|||||
|
|
||||||
|
Kopia till: |
|
|||||
|
Detta beslut
publiceras på Konkurrensverkets webbplats |
|
|||||
[1] Fasta
operatörstjänster omfattar abonnemang, anslutningar och trafik för fast tal-
och bildkommunikation. Mobila operatörstjänster omfattar abonnemang,
anslutningar och trafik för mobil kommunikation. Transmissionstjänster innehåller
WAN- och ISP kommunikation.
[2]
Av de totalt elva företagen har åtta företag ramavtal för fasta
operatörstjänster, sex för mobila operatörstjänster och nio för transmission.