BESLUT
2004-03-02

Dnr 498/2002

 

 

 

 

 

 

 

PART

 

 

VVS-Installatörerna, org.nr 802002-8760, Box 17537, 118 91 STOCKHOLM
 
Ombud: advokaten Stefan Perván Lindeborg, Mannheimer Swartling Advokatbyrå, Box 1711, 111 87 STOCKHOLM 

 

 

SAKEN

 

 

Anmälan för undantag enligt 8 § konkurrenslagen (1993:20) avseende prislistetjänst och åläggande enligt 23 § samma lag

 

 

_____________________________

 

 

BESLUT

 

 

1. Konkurrensverket beviljar inte undantag.

 

 

2. Konkurrensverket ålägger VVS-Installatörerna enligt 23 § KL vid vite av fem (5) miljoner kr att fr.o.m. den 3 september 2004 upphöra med tillhandahållandet av Stora R-listan och Miniprislistan såsom dessa beskrivs i bilaga 1.

 

 

ÄRENDET

 

 

1.           VVS-Installatörerna tillhandahåller genom dotterbolaget VVS-I Service AB, abonnemang på en prislista, den s.k. Stora R-listan. Listan tillämpas av företagen i VVS-branschen. Konkurrensverket prövar i detta ärende om tillhandahållandet av Stora R-listan är förenligt med konkurrenslagen (1993:20). Stora R-listan består av listorna 1-5, 20 och en grossistprislista, (lista 99). Dessutom ingår s.k. egendesignade listor. 

 

 

2.           VVS-Installatörerna har anmält tillhandahållandet av Stora R-listan för undantag enligt 8 § KL.

 

 

3.           VVS-Installatörerna har med start den 1 november 2003 infört en begränsning som innebär att de största företagen (med en årsomsättning överstigande 80 mkr) inte har tillgång till listorna 1-5 eller 20. Företag i nämnda storleksklass får från och med detta datum nyttja VVS-Installatörernas prislistetjänster endast ifråga om egendesignade listor samt en lista med genomsnittliga grossistpriser.

 

 

OMSTÄNDIGHETER

 

 

Branschföreningen för VVS-installatörer

 

 

4.           VVS-Installatörerna är en arbetsgivarorganisation inom Svenskt Näringsliv för VVS, kyla, industrirör och teknisk isolering och en riksomfattande branschorga­nisation inom VVS. VVS-Installatörernas omsättning uppgick år 2002 till ca sex miljoner kronor.

 

 

5.           VVS-Installatörerna har till uppgift att i enlighet med sina och Svenskt Närings­livs stadgar tillvarata och främja sina medlemmars gemensamma intressen såsom företagare och arbetsgivare i deras förhållande dels till företagens anställda och dels till de intressenter som påverkar företagens villkor. VVS-Installatörerna ska bl.a. utveckla och tillhandahålla hjälpmedel till medlemsföretagen så att de får stöd i arbetet och kan förbättra lönsamheten. Medlem i VVS-installatörerna skall vara medlem i Svenskt Näringsliv och följa dess stadgar och de särskilda avtal som träffas mellan Svenskt Näringsliv och VVS-Installatörerna. Medlem skall också följa VVS-Installatörernas stadgar och av förbundsstyrelsen fattade beslut. Medlem som inte följer stadgar eller beslut kan uteslutas ur förbundet.

 

 

6.           Rösträtt i föreningen tillkommer enligt stadgarna den som är medlem. Varje medlem har en röst. För varje påbörjat 10-tal anställda, utöver nio, har medlem ytterligare en röst. Ingen får rösta för mer än en tiondel av det vid mötet företräd­da röstetalet.

 

 

7.           VVS-Installatörerna hade år 2002 totalt ca 1 090 medlemsföretag varav ca 925 var verksamma inom VVS (exklusive företag verksamma inom kyla och isole­ring). Det sammanlagda medlemsantalet med företagens filialer inräknade upp­gick till cirka 1 415 inklusive kyla och isolering respektive 1 170 exklusive kyla och isolering. Medlemsföretagen är allt från enmansföretag till rikstäckande kon­cerner med ca 1 500 anställda. Medlemmarnas omsättning under år 2002 uppgick enligt uppskattning från VVS-Installatörerna till cirka 14 miljarder kronor, vilket motsvarar 70 procent av omsättningen på marknaden i Sverige.

 

 

8.           Huvuddelen av VVS-Installatörernas verksamhet bedrivs i dotterbolaget VVS-I Service. Det gäller bl.a. medlemsservice, utbildning, kursverksamhet, information och rådgivning, ackordsmätningar samt utgivning av branschtidningen VVS-Fo­rum. I bolagets verksamhet ingår också den s.k. prislistavdelningen, som består av fyra personer. Prislistavdelningen har till uppgift att framställa och sälja pris­listor. VVS-I Service omsättning uppgick år 2002 till ca 41 miljoner kronor.

 

 

9.           VVS-I Service skall enligt sin bolagsordning bl. a. utföra serviceverksamhet inom VVS-installations-, industrirörs-, sprinkler-, kylinstallations- och isoleringsbran­scherna och därtill angränsande branscher inom energisektorn. Bolagets styrelse väljs årligen av VVS-Installatörernas styrelse.

 

 

10.        Verksamheten i VVS-Installatörerna och VVS-I Service bedrivs integrerat i samma lokaler och med gemensam VD. Samtliga ordinarie styrelseledamöter i servicebolaget är även styrelseledamöter eller VD i moderföreningen.  

 

 

11.        VVS-Installatörernas föregångare Rörfirmornas Riksförbund (R) upplöstes den 31 december 1995. Förbundets tillgångar och skulder överfördes då till VVS-Entreprenörernas Arbetsgivareförbund (VVS-E), vilket namnändrades till VVS-Installatörerna.

 

 

12.        Fram till den 31 december 1996 bedrevs bl.a. prislisteverksamheten i Rörfirmor­nas Förlags- och Handels AB (RFHAB), ett dotterbolag till R och sedermera till nuvarande VVS-I Service. Fr.o.m. den 1 januari 1997 överfördes RFHAB:s verk­samhet, inklusive prislisteverksamheten, till moderbolaget VVS-I Service. VVS-I Service hette tidigare Rörbranschens Medlemsservice i Stockholm AB (RMS).

 

 

Förfarandet

 

 

13.        VVS-Installatörerna erbjuder, via dotterbolaget VVS-I Service, ett flertal pris­listetjänster med samlingsnamnet R-listan. Den mest omfattande listan kallas för Stora R-listan. Denna lista, som finns tillgänglig både på diskett och som pärm i lösbladssystem, erbjuds både till medlemmar och till icke-medlemmar. Stora R-listan innehåller enligt uppgift alla branschens frekventa artiklar, (i dagsläget ca 20 000 stycken). Listan redovisar produkterna med artikelbenämningar, tillverk­are, mått, illustrationer och priser. Stora R-listan finns i flera olika prisnivåer. Priset i listorna 1-5 och lista 20 beräknas enligt två alternativa beräkningsmetoder vilka redogörs för nedan (i punkterna 14-19). Om man prenumererar på Stora R-listan kan man även köpa den s.k. Miniprislistan. Miniprislistan har samma innehåll som Stora R-listan. Den trycks i A5-format och är därför hälften så stor som Stora R-listan. Avsikten med att göra listan i det mindre formatet är att den ska vara en lättillgänglig materialprislista för arbetsledare och montörer.

 

 

14.        I det beställningsformulär för prislistor som VVS-Installatörerna tillhandahåller kan installationsföretagen som angetts välja mellan sex olika prisnivåer på Stora R-listan. Prisnivå nr 1 är enligt beställningsformuläret beräknad ungefär som den R-prislista som före konkurrenslagens ikraftträdande gavs ut av Rörfirmornas Riksförbund. Prisnivån i övriga fem listor ligger i ett fall högre och i övriga fall lägre än prisnivån i prislista 1. I beställningsformuläret anges att lista 2 har en prisnivå som ligger cirka 1 procent under den i lista 1, lista 3 har en prisnivå som ligger cirka 3 procent under lista 1 etc.

 

 

15.        Priset i listorna beräknas som nämnts ovan i olika steg enligt två metoder. Obe­roende av vilken metod som används så beräknas först för varje produkt ett medelvärde av de priser som grossistföretagen Ahlsell AB:s, Dahl Sverige AB:s (Dahl), Onninen AB:s och GG-Carat AB anger i sina listor (steg 1). Med den ena metoden görs sedan ett pålägg direkt på detta genomsnittliga listpris. Med den andra metoden korrigeras priset först för installatörernas rabatter hos grossister­na[1] varefter ett pålägg görs. VVS-Installatörerna bestämmer storleken på pålägget individuellt för olika produktgrupper. Av betydelse i detta sammanhang är vilken prisnivå som kan tas ut på marknaden. VVS-Installatörerna strävar efter att listor­na skall vara praktiskt användbara för installatörerna. Är prisnivån för hög eller för låg hör installatörerna av sig och efterfrågar en ändring.

 

 

16.        För varje produkt väljs den beräkningsmetod som ger lägst pris. Det är alltså detta pris som anges i Stora R-listan. Det torde i praktiken medföra att den första meto­den tillämpas för produkter där installatörerna generellt sett får låga rabatter vid inköp från grossisterna och den andra metoden tillämpas för produkter med höga rabatter.

 

 

17.        Resultatet av beräkningarna blir enligt VVS-Installatörerna bl.a. att billiga pro­dukter ges ett procentuellt sett högre pålägg och dyra produkter ett procentuellt sett lägre pålägg. Ett annat resultat är att de olika listorna tydligt inordnar sig i den prisnivåföljd som anges i VVS-Installatörernas beställningsformulär, dvs. produkterna är dyrast i lista 20. Därefter sjunker priset lista för lista. Lista 1 har näst högsta pris och lista 5 har lägst pris. I något fall är priserna lika för en pro­dukt i två intilliggande prislistor (t.ex. lista 4 och lista 5). I ett urval av produkter uppgår prisskillnaden för samma produkt mellan intilliggande prislistor till ungefär samma absoluta tal (t.ex. 5 kronor eller 100 kronor). I genomsnitt ligger dock priserna i lista 2 cirka 1 procent under den i lista 1, lista 3 cirka 3 procent under lista 1 etc.

 

 

18.        Sammanfattningsvis medför ovan beskrivna omräkning av grossisternas prislistor enligt VVS-Installatörerna att prisnivåerna har ”anpassats till marknaden”.  

 

 

19.        Större omräkningar av prislistan har skett vid några tillfällen sedan 1993 och mindre ändringar har skett löpande, framförallt föranlett av kontakter med pris­listans användare. Omräkningarna har rört rabattnivåer och pålägg.

 

 

20.        Både medlemmar och icke-medlemmar abonnerar på VVS-Installatörernas prislistetjänster. Mer än hälften av det totala antalet prislisteabonnenter (drygt 600 abonnenter) väljer Stora R-listan med prisnivå 1. Till abonnenterna hör både stora företag (med en årlig omsättning på mer än 100 miljoner kronor)[2] och små företag (med en årlig omsättning på mindre än 5 miljoner kronor). Abonnenterna är spridda över hela Sverige. Ett mindre antal abonnenter (ca 200 abonnenter) väljer stora R-listan med annan prisnivå. Företagen abonnerar på en lista per driftsställe, vilket betyder att ett företag kan ha flera abonnemang.

 

 

Grossistprislistan 

 

 

21.        I Stora R-listan ingår också en grossistprislista, lista 99, med genomsnittliga gros­sistpriser samt disketter med respektive grossists priser.

 

 

”Egendesignade” listor

 

 

22.        Vidare ingår i Stora R-listan även möjligheten för företag att beställa s.k. egen­designade listor. Det finns fem olika listor med egen design som inte beräknas utifrån R-listan utan i stället enligt instruktioner från respektive beställare. Dessa beställs av filialer till vardera NVS Installation AB, Calor AB, AB Infjärdens Värme, Bravida AB respektive Reko, som är en kedja med ca 70 VVS-installatö­rer spridda över hela Sverige. Nämnda fem kunder tecknar sammanlagt 220 abonnemang av denna typ av lista. Filialer till ett flertal av ovan nämnda företag abonnerar även på stora R-listan med prisnivå 1. 

 

 

Marknaden

 

 

23.        VVS-Installationer utförs inom delsegmenten värme, ventilation och sanitet. Ventilationsföretagen organiseras normalt inte av VVS-Installatörerna utan av Svensk Ventilation respektive Plåtslageriernas Riksförbund. Kyla, industrirör
och isolering räknas dock till VVS och företag i dessa branscher organiseras normalt av VVS-Installatörerna.

 

 

24.        VVS-branschens värdekedja består i huvudsak av tre led: fabrikantled, grossistled och installatörsled. Antalet produktgrupper på VVS-marknaden är mycket stort. På flera produktmarknader kännetecknas fabrikantledet av hög företagskoncent­ration. VVS-fabrikanternas produkter distribueras nästan uteslutande till grossist­företagen, med undantag för den del av produktionen som går på export. VVS-fabrikanterna omsätter årligen ca 14 miljarder kronor, varav ungefär hälften går på export.

 

 

25.        Grossistledets funktion är att lokalt tillhandahålla ett brett produktsortiment från ett stort antal leverantörer till många kunder, framför allt VVS-installatörer. Sorti­mentet inom VVS-grossisthandeln omfattar 35 000–40 000 artiklar.[3] Även grossistledet är koncentrerat. De tre rikstäckande VVS-grossisterna, Ahlsell, Dahl och Onninen, har tillsammans ca 90 procent av marknaden.[4] Utöver dessa företag finns 20–30 mindre grossistföretag med en begränsad geografisk täckning.[5] Till dessa hör bl.a. Lundagrossisten AB och Dahls dotterbolag GG-Carat. Grossistle­det omsätter årligen ca 8 miljarder kronor.

 

 

26.        Företagen i installationsledet är grossisternas klart största kundkategori. Antalet företag i installationsledet uppgår till drygt 4 000.[6] De tre största företagen är NVS Installation AB, Bravida AB och Calor AB med sammanlagt ca 30 procent av marknaden.[7] Hälften av företagen på marknaden är enmansföretag utan an­ställda, en tredjedel av företagen har 1–4 anställda och endast ett fåtal företag har fler än 500 anställda.[8] Installationsledet omsätter årligen ca 20 miljarder kronor och sysselsätter ca 20 000 personer.[9] Medlemmar i branschföreningen VVS-Installatörerna står för ca 70 procent av omsättningen på marknaden.[10]

 

 

27.        Enligt VVS-Installatörerna utför flertalet installatörer de flesta uppdrag som före­kommer på marknaden. Få VVS-installatörer har specialiserat sig på marknaden, men de minsta företagens begränsade kapacitet hindrar dem från att genomföra de största uppdragen.[11] Stora kundgrupper är byggherrar, privata fastighetsbolag, allmännyttan och konsumenter. Konkurrensen mellan installatörerna utspelar sig på lokala eller regionala marknader.[12]

 

 

28.        Installationsföretag agerar i stor utsträckning underentreprenör till byggföretag. Underentreprenörernas anbud till byggföretagen omfattar nästan alltid såväl ma­terial som arbete.[13] Det har upplevts svårt för byggföretag att köpa installations­tjänsten separat och att köpa varor direkt från tillverkare eller grossist.[14] Direktförsäljningen av VVS-produkter från fabrikant- och grossistledet till bygg­företagen är också mycket begränsad. Även övriga kunder på installationsmark­naden köper nästan uteslutande installationstjänsten och därtill hörande material i ett sammanhang och av samma leverantör. Installatörerna föredrar i allmänhet att tillhandahålla såväl material som installatörstjänster. Detta beror på att en del av installatörernas vinstmarginal ligger i påslag på materialet i kombination med kundernas ovilja att kompensera för detta genom höjt timpris, men även på problem med garantier och liknande.

 

 

rättslig bedömning

 

 

Förbudet i 6 § KL

 

 

Allmänt

 

 

29.        Enligt 6 § KL är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.

 

 

Avtal

 

 

30.        För att ett visst förfarande skall omfattas av förbudet i 6 § KL krävs bl.a. att det är fråga om samarbete mellan två eller flera företag och att samarbetet har sin grund i ett avtal, beslut av en sammanslutning av företag eller samordnat förfarande mellan företag (3 § KL).

 

 

31.        Med beslut av en sammanslutning av företag avses t.ex. beslut av branschföre­ningar. Det krävs inte att föreningens styrelse har fattat ett formellt beslut för att avtalskriteriet ska vara uppfyllt. Enligt EG-domstolens praxis omfattar begreppet ”beslut av en sammanslutning av företag” även rekommendationer från en sam­manslutning till sina medlemmar i situationer när medlemmarna inte behöver följa dessa. Det är inte heller nödvändigt att det är själva föreningen som agerar. Åtgärder som vidtas av t.ex. ett servicebolag som ägs av föreningen kan betraktas som beslut av en företagssammanslutning. Det enskilda medlemsföretaget behö­ver inte ha deltagit i eller godkänt beslutet för att det ska anses omfattat av de åt­gärder och beslut som vidtas av företagssammanslutningen. Grunden härförligger i själva medlemskapet genom vilket medlemmarna har överlåtit viss beslutande­rätt till företagssammanslutningen. Även en företagssammanslutnings faktiska agerande kan anses utgöra ett beslut av en sammanslutning av företag i KL:s mening, i vart fall då det sker inom ramen för sammanslutningens syfte.

 

 

32.        Huvuddelen av VVS-Installatörernas verksamhet bedrivs i dotterbolaget VVS-I Service. Det gäller bl.a. medlemsservice, utbildning, kursverksamhet, information och rådgivning, ackordsmätningar, utgivning av branschtidningen VVS-Forum samt framställning och försäljning av prislistor. Verksamheten i VVS-I Service är således till stora och viktiga delar direkt inriktad på att stödja medlemmarna i deras affärsverksamhet.

 

 

33.        Det kan också nämnas att medlemsföretagen i VVS-Installatörerna har 20 procent rabatt på ifrågavarande prislistor. Att produktionen och utgivandet av prislistorna görs av VVS-I Service samt att ett antal abonnenter inte är medlemmar ändrar inte det förhållandet att utgivandet av listan främst skall ses som en service till medlemmarna eller som ett sätt att främja medlemmarnas gemensamma intressen. Vinsten som genereras kommer också medlemmarna till del. Ordningen med verksamhet placerad i ett dotterbolag är att se som en intern arbetsfördelning inom VVS-Installatörerna.

 

 

34.        Beslutet att framställa och erbjuda abonnemang på stora R-listan är mot bakgrund av ovanstående ett beslut av en sammanslutning av företag. Enligt 3 § KL skall vad som i lagen sägs om avtal tillämpas också på denna typ av beslut varför be­stämmelsen i 6 § KL är tillämplig på det aktuella förfarandet.

 

 

Konkurrensbegränsning

 

 

35.        För att ett samarbete mellan företag skall omfattas av förbudet i 6 § KL krävs att dess syfte eller resultat är att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen. Ett samarbete vars syfte är konkurrensbegränsande är förbjudet i sig.[15] Det krävs i ett sådant fall inte att någon effekt påvisas.

 

 

36.        Bedömningen av huruvida ett konkurrensbegränsande syfte legat till grund för ett samarbete sker utifrån objektiva kriterier. Med syfte avses således inte avtalspar­ternas subjektiva avsikter utan vad som i sig framstår som målet med ett avtal av ifrågavarande slag. Om det är klart att ett avtal typiskt sett riskerar att begränsa konkurrensen är detta avtalets syfte vid tillämpningen av 6 § KL.[16] EG-domstolen har fastslagit att vissa typer av avtal, såsom horisontella avtal om priser och marknadsuppdelning, i sig anses ha till syfte att snedvrida marknadens struktur.[17] Att enbart ett konkurrensbegränsande syfte är tillräckligt innebär att ett företag kan överträda 6 § KL redan genom att ingå ett konkurrensbegränsande avtal. Avtalet behöver alltså inte faktiskt ha tillämpats.

 

 

37.        Förbudet i 6 § KL gäller särskilt avtal som innebär att inköps- eller försäljnings­priser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs (6 § 2 st. 1 p KL). I förarbetena till KL sägs bl.a. att prisöverenskommelser till sin natur innebär ett hämmande av konkurrensen, eftersom priset är det viktigaste medlet för konkur­rens och att det därför finns anledning att se särskilt strängt på sådant samar­bete.[18]

 

 

38.        Ett avtal om prissamarbete behöver inte vara bindande för att omfattas av förbu­det. Även rekommendationer om priser kan vara förbjudna. Detta gäller särskilt horisontella prisrekommendationer, dvs. prisrekommendationer som ges ut i sam­arbete mellan företag i samma försäljnings- eller inköpsled.[19] Bakom förbudet i 6 § KL ligger insikten att det finns uppenbar risk att horisontella prisrekommenda­tioner leder till prisstelhet och bristande priskonkurrens. Pris­rekommendationer möjliggör för de deltagande företagen att med större säkerhet förutse varandras prissättning.[20]

 

 

39.        Marknadsdomstolen fann exempelvis med beaktande av ovanstående i målet Vivo Stockholm[21] att Vivo Stockholms centralt utarbetade rekommenderade priser utgjorde en horisontell prissamverkan som kunde anses hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen. 

 

 

40.        Avsikten med VVS-Installatörernas utgivning av prislistor är bl.a. att bistå företa­gen i deras prissättning. Genom utgivningen genereras en vinst i verksamheten vilken tillfaller VVS-Installatörerna. En förutsättning är att prislistorna anpassas på ett sådant sätt att kunderna finner dem användbara. VVS-Installatörerna har anfört att prislistorna är nödvändiga som hjälpmedel för installatörerna eftersom dessa inte har resurser eller tid att upprätta egna prislistor. Det sägs vidare att det är orealistiskt för de berörda enskilda installatörerna att på egen hand katalogisera och prissätta alla produkter.

 

 

41.        Det faktum att listan erbjuds i flera olika prisnivåer kan ses som en möjlighet för företagen att anpassa prisnivån till konkurrensintensiteten på den lokala markna­den utan att för den skull självständigt behöva ta ställning till priset på varje pro­dukt. Även om installatörerna har en viss möjlighet att påverka prisnivån genom att välja mellan ”de olika prisnivåerna” finns en risk för prisstelhet samt långtgå­ende enhetlighet i framförallt påläggsstruktur och i förlängningen priset. I detta sammanhang kan tilläggas att i nuläget cirka 75 procent av abonnenterna väljer lista 1.

 

 

42.        Grossistprislistan, (lista 99) och de egendesignade listorna bestäms på ett annat sätt än lista 1-5 och lista 20. Grossistprislistan är endast en sammanställning av grossistpriser och innehållet i de egendesignade listorna bestäms av kunderna själva. Dessa listor skiljer sig därmed från Stora R-listans övriga listor och kan inte anses begränsa konkurrensen.

 

 

43.        Priserna i Stora R-listan, såvitt avser lista 1-5 och lista 20, fastställs utan att be­akta för företagen påverkbara kostnader som exempelvis specifika värden som pålägg m.m. och VVS-Installatörerna ”marknadsanpassar prisnivåerna”. Det ovan beskrivna förfarandet går således klart längre än ett samarbete rörande ren kalkyl­hjälp som exempelvis gemensamt utarbetande av kalkylunderlag eller kalkyler­ingsmodeller som beaktar för de enskilda företagen opåverkbara kostnader som är gemensamma för dem, t.ex. mervärdeskatt, och som inte innehåller några speci­fika värden som kan variera mellan företagen, t.ex. påslag i procent för vissa delmoment. Sådana samarbeten omfattas inte av förbudet i 6 § KL.

 

 

44.        VVS-Installatörerna är en stor branschförening vars medlemsföretag sammanta­get har en betydande marknadsandel. Branschföreningen tillhandahåller en pris­lista som går längre än tillåten kalkylhjälp. Listan tillämpas av företagen i VVS-branschen. Detta utgör ett förfarande som har ett objektivt sett konkurrensbegrän­sande syfte.

 

 

Märkbarhet

 

 

45.        En förutsättning för att ett konkurrensbegränsande samarbete ska omfattas av förbudet i 6 § KL är att det hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på ett märkbart sätt, dvs. har ekonomiska verkningar av någon betydelse. Därvid har företagens marknadsandelar stor betydelse. Beräkningen av ett företags mark­nadsandel förutsätter att den relevanta marknaden avgränsas. Detta sker genom en bestämning av dels en produktmarknad, dels en geografisk marknad. Euro­peiska kommissionen (kommissionen) har givit ut ett tillkännagivande om hur den anser att man skall gå till väga vid definitionen av relevant marknad i gemen­skapens konkurrenslagstiftning.[22] Marknadsdomstolen har i flera avgöranden hänvisat till kommissionens metod även vid tillämpningen av KL.[23]

 

 

46.        Den relevanta produktmarknaden omfattar de produkter som köparna anser vara utbytbara, dvs. sådana produkter som på grund av pris, funktion och egenskaper i övrigt kan tillfredsställa samma behov hos köparen. I bedömningen av relevant produktmarknad beaktas även substitutionsmöjligheterna från utbudssidan. Den relevanta geografiska marknaden omfattar det område inom vilket de berörda fö­retagen tillhandahåller de relevanta produkterna eller tjänsterna, inom vilken kon­kurrensvillkoren är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande geografiska områden framför allt på grund av väsentliga skillnader i konkurrens­villkoren. När den geografiska marknaden avgränsas har bl.a. transportmöjlighe­ter och transportkostnader betydelse.

 

 

47.        Konkurrensverket har i ett allmänt råd om avtal av mindre betydelse (bagatellav­tal)[24] angivit hur verket tolkar begreppet märkbart sätt. Av punkten 11 i rådet framgår att ett avtal mellan företag som tillverkar eller säljer varor eller tillhanda­håller tjänster i regel inte begränsar konkurrensen på ett märkbart sätt om avtals­parterna och till dem anknutna företag tillsammans har en marknadsandel på den relevanta marknaden som inte överstiger 10 procent om avtalet gäller mellan fö­retag i samma tillverkningsled eller försäljningsled, s.k. horisontella avtal. Enligt punkten 12 kan det vid horisontella avtal som har till syfte eller som får till resul­tat att priser fastställs inte uteslutas att 6 § KL kan vara tillämplig även om av­talsparternas marknadsandelar understiger 10 procent. Det framgår också av praxis att för horisontella avtal som har till syfte att priser fastställs eller att pro­duktion eller försäljning begränsas eller att marknader eller inköpskällor delas upp gäller att sådana avtal i princip alltid är märkbart konkurrens-begränsande oavsett marknadsandelar.[25]  

 

 

48.        Även om VVS-installatörernas tjänster och produkter utifrån köparens synvinkel inte kan anses vara utbytbara med varandra utgör de ett naturligt sammanhållet och avgränsat utbud för köparen. Köparen förväntar sig att kunna köpa de flesta tjänster och de produkter som krävs för respektive installation av en och samma leverantör, vid anlitande av en installatör. Flertalet VVS-installatörer utför också de flesta typer av uppdrag som förekommer på marknaden och de installerar ogärna material som de inte själva har levererat, bl.a. beroende på att materialför­säljning står för en inte obetydlig del av installatörernas vinst och på grund av oklarheter kring långsiktiga garantier. VVS-installatörerna på marknaden konkur­rerar med varandra om de uppdrag som förekommer på VVS-installationsmark­naden och konkurrensen beror inte på vilken tjänst och vilka produkter som efter­frågas i det enskilda fallet.

 

 

49.        Mot bakgrund av det anförda bör den relevanta produktmarknaden i detta ärende avgränsas till installationstjänster med därtill hörande materialförsäljning.

 

 

50.        Den relevanta produktmarknaden skulle också kunna avgränsas snävare. Mot bakgrund av att medlemsföretagen har en stark ställning i hela VVS-installations­branschen samt att flertalet installatörer utför de flesta typer av uppdrag som före­kommer på marknaden (endast ett litet antal VVS-installationsföretag är nischade mot särskilda uppdrag eller kundsegment) bedöms medlemsföretagens marknads­andel alltjämt vara jämförbar med marknadsandelen på hela VVS-installations­marknaden även om den relevanta produktmarknaden avgränsas snävare. Med anledning av att förfarandet begränsar konkurrensen på ett klart märkbart sätt även vid en snävare marknadsavgränsning finner Konkurrensverket inte anled­ning att närmare utreda frågan om huruvida en sådan marknadsavgränsning skulle kunna anses mer relevant.

 

 

51.        Stora R-prislistan har en generell tillämpning bland VVS-Installatörernas medlems­företag. Företagen är spridda över hela landet, varför den relevanta
geografiska marknaden är Sverige.

 

 

52.        VVS-Installatörernas medlemsföretag har en marknadsandel på cirka 70 procent på den relevanta marknaden. Denna marknadsandel har legat på ungefär samma nivå åtminstone sedan 1993.

 

 

53.        Branschorganisationens tillhandahållande av Stora R-listan begränsar således konkurrensen på ett märkbart sätt och omfattas därför av förbudet i 6 § KL.

 

 

Anmälan för undantag

 

 

54.        VVS-Installatörerna har i en skrivelse den 31 oktober 2003 anmält tillhanda­hållandet av Stora R-listan för undantag enligt 8 § KL. VVS-Installatörerna har inkommit med en kompletterande skrivelse den 14 januari 2004.

 

 

55.        Enligt 8 § KL får Konkurrensverket besluta om undantag från förbudet i 6 § KL för ett avtal som 1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, 2. tillförsäkrar konsu­menterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås, 3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå målet i 1, och 4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga. Samtliga villkor skall vara uppfyllda för att undantag skall kunna beviljas.

 

 

56.        VVS-Installatörerna har anfört att tillhandahållandet av Stora R-listan leder till kostnads- och resursbesparingar samt till ett bättre och mera välsystematiserat produktutbud för företagen. Konkurrensverket ifrågasätter inte att Stora R-listan kan underlätta för framför allt mindre företag vid deras prissättning när sortimen­tet är omfattande. Som tidigare nämnts medför dock Stora R-listan risker för pris­stelhet och för att prissättningen blir förutsebar företagen emellan. Det är dessut­om praktiskt omöjligt för en gemensam organisation att räkna ut ”korrekta” priser som tar hänsyn till olika företags efterfråge- och kostnadsförhållanden, särskilt vid ett stort sortiment. Risk finns att tillhandhållandet av Stora R-listan leder till en generellt alltför hög prisnivå eftersom priserna sätts med avsikt att Stora R-listan skall vara användbar för så många företag som möjligt på markna­den, även de mindre effektiva. Användandet av prislistor riskerar därmed att minska effektiviteten på marknaden och leda till välfärdsförluster. Det är i allmänhet det enskilda företaget som är bäst lämpat att sätta priserna på sina produkter eller tjänster.

 

 

57.        Risken för negativa effekter på konkurrensen är särskilt påtaglig när inte endast små företag ingår i samarbetet. Förutsättningarna för mindre företag att handha administration och själva sätta sina priser har med den tekniska utvecklingen de senaste åren dessutom förbättrats. Konkurrensverket kan inte se att utgivandet av stora R-listan på något sätt skulle förbättra produktutbudet på marknaden.

 

 

58.        VVS-Installatörerna har anfört att de stora byggföretagen utgör en viktig kund­grupp för installationsföretagen, varav de flesta är små företag, och att detta skapar en obalans dem emellan med en stark förhandlingsposition för kunderna. Det har dock konstaterats att stora internationella byggföretag har haft svårigheter att dels gå förbi installatörsledet och köpa material från grossisterna och dels att få ett installationsföretag att installera material som byggföretagen själva tillhan­dahåller. Detta faktum är tecken på att de stora byggföretagen inte har en stark förhandlingsposition gentemot installationsföretagen.

 

 

59.        Mot denna bakgrund finner Konkurrensverket att samarbetet inte uppfyller de krav som uppställs i punkterna 1 och 2 i 8 § KL.

 

 

60.        Även om punkterna i 1 och 2 inte är uppfyllda vill Konkurrensverket anföra föl­jande beträffande punkten 3.

 

 

61.        VVS-Installatörerna har avseende denna punkt anfört att kravet i punkten 3 är uppfyllt eftersom företagen inte åläggs några begränsningar i och med att beställ­ning och användning av prislistor är frivillig och att det inte förekommer någon rekommendation att beställa eller använda någon viss lista. Konkurrensverket anser dock att det finns samarbeten som underlättar företagens prissättning utan att de omfattas av 6 § KL. Det gäller exempelvis gemensamt utarbetande av kal­kylunderlag eller kalkyleringsmodeller som beaktar för de enskilda företagen opåverkbara kostnader som är gemensamma för dem, t.ex. mervärdeskatt, och som inte innehåller några specifika värden som kan variera mellan företagen, t.ex. påslag i procent för vissa delmoment. Priserna i Stora R-listan fastställs utan att beakta för företagen påverkbara kostnader som exempelvis specifika värden som pålägg m.m. och VVS-Installatörerna ”marknadsanpassar prisnivåerna”. Detta förfarande innebär att VVS-Installatörernas tillhandahållande av Stora R-listan går utöver vad som kan anses nödvändigt för att uppnå de positiva effekter som åsyftas i punkten 1. Detta gäller oavsett om villkoren i punkten 1 och 2 anses uppfyllda eller inte.

 

 

62.        Redan det förhållandet att samtliga villkor under punkterna 1, 2 och 3 inte är upp­fyllda, på sätt som redogjorts för ovan, innebär att undantag inte kan beviljas för VVS-Installatörernas tillhandahållande av Stora R-listan. Konkurrensverket anför trots detta följande avseende villkoret i punkten 4. VVS-Installatörerna har avse­ende denna punkt bl.a. anfört att de företag som har tillgång till Stora R-listan är mindre och medelstora företag och att det är en fördel från konkurrenssynpunkt att prislistorna stärker de mindre installationsföretagens konkurrenskraft i förhål­lande till de stora rikstäckande företagen i branschen. Som nämnts ovan anser Konkurrensverket att VVS-Installatörernas tillhandahållande av Stora R-listan torde innebära en viss avlastning, speciellt för de mindre företagen. Tillhanda­hållandet av Stora R-listan är dock inte avgränsat enbart till de mindre företagen utan omfattar även större företag i branschen. Med hänvisning till detta samt till vad Konkurrensverket i övrigt anfört beträffande de konkurrensbegränsande ef­fekter som följer av tillhandahållandet av Stora R-listan, anser verket inte heller att villkoret i punkten 4 är uppfyllt.

 

 

63.        Konkurrensverket finner således att förutsättningarna för undantag inte är upp­fyllda. Undantag skall därför inte beviljas.

 

 



 

 

Åläggande

 

 

64.        VVS-Installatörerna skall åläggas enligt 23 § KL att upphöra med att tillhanda­hålla Stora R-listan. Åläggandet bör förenas med vite.

 

 

Tidpunkt för åläggandets ikraftträdande

 

 

65.        VVS-Installatörerna har hemställt att, om ett åläggande beslutas, åläggandet skall träda ikraft ett år efter dagen för beslutet alternativt, för det fall VVS-Installatö­rerna överklagar beslutet, först efter det att Marknadsdomstolen har avgjort ären­det. Som skäl för detta har angetts att såväl VVS-I Service som prislistekunderna behöver en omställningsperiod för att rätta sig efter åläggandet på ett ekonomiskt och organisatoriskt rimligt sätt. Både VVS-I Service och kunderna måste noga överväga vilket eller vilka alternativ till den nuvarande prislistetjänsten som är lämpliga.

 

 

66.        Enligt 24 § KL gäller ett åläggande omedelbart, om något annat inte bestäms. Vid bedömningen av frågan om det i ärendet finns skäl som motiverar ett frångående av huvudregeln måste hänsyn tas till å ena sidan den tidrymd som är nödvändig för att de krav som åläggandet ställer faktiskt skall kunna uppfyllas och å andra sidan vikten av att de konkurrensbegränsande verkningarna av det förfarande som åläggandet avser att undanröja utan onödig tidsutdräkt kommer att upphöra. Eftersom ett stort antal av VVS-Installatörernas abonnenter är små företag och den aktuella prislistan omfattar ett stort antal artiklar är det inte orimligt att VVS-Installatörerna får viss tid på sig att avveckla prislistan i sin nuvarande utform­ning samt att möjligen hitta en ny ordning för att ge stöd åt sina medlemmar.

 

 

67.        Mot bakgrund av det anförda och oaktat Stora R-listans konkurrensbegränsande verkningar finner Konkurrensverket att skäl föreligger som motiverar att huvud­regeln i 24 § KL frångås och att tidpunkten för åläggandets ikraftträdande be­stäms till sex månader från och med dagen för beslut, (dvs. fr.o.m. den
3 september 2004)  

 

 

Hur man överklagar, se bilaga 2.

 

 

_____________________________

 

 

Detta beslut har fattats av generaldirektören. Föredragande har varit Eva Kullberg Tideman. I den slutliga handläggningen har också byråchefen Rolf Larsson deltagit.

 

 

Claes Norgren
                                                                                 Eva Kullberg Tideman

 

 

Detta beslut publiceras på Konkurrensverkets webbplats.

 

 

 

 

 

Bilaga 1

 

 

VVS-Installatörerna erbjuder, via dotterbolaget VVS-I Service, en prislista som kallas för Stora R-listan. Denna lista, som finns tillgänglig både på diskett och som pärm i lösbladssystem, erbjuds både till medlemmar och till icke-medlemmar. Stora R-listan innehåller, enligt uppgift branschens alla frekventa artiklar, (i dagsläget ca 20 000). Listan redovisar produkterna med artikelbenämningar, tillverkare, mått, illustrationer och priser. I Stora R-listan ingår listorna 1-5 och 20. Den som prenumererar på Stora R-listan kan även köpa den s.k. Miniprislistan med samma innehåll som Stora R-listan. Miniprislistan trycks i A5-format och är därför hälften så stor som Stora R-listan. 

 

 


[1] Rabatterna uppskattas med hjälp av undersökningar som VVS-Installatörerna gör hos installatörerna.

[2] Från den 1 november 2003 har emellertid företag med en årsomsättning på över 80 miljoner kronor inte tillgång till prislistorna, se vidare stycke 20.

[3] SOU 2000:44, s 49 och SOU 2002:115, s 101.

[4] SOU 2002:115, s 101.

[5] SOU 2000:44, s 95 och 116.

[6] SOU 2002:115, s 102.

[7] Svar från VVS-I, ab 62.

[8] SOU 2002:115, s 102.

[9] Omsättningen är uppskattad av VVS-installatörerna, VVS-installatörernas svar, ab 13.

[10] Svar från VVS-I, ab 13.

[11] Svar från VVS-I, ab 13.

[12] SOU 2000:44, bilaga 3, s. 52–53.

[13] SOU 2002:115, s. 125-126.

[14] SOU 2002:115, s. 121-122, SOU 2000:44, s. 137 och 154, pressmeddelande från EIO den 12 mars 2002, ab 55.

[15] Se bl.a. Uponor, MD 2003:2.

[16] Prop. 1992/93:56 s.72 f. och Förstainstansrättens dom T 374/94 European Night Services. 

[17] Se bl.a. EG-domstolens dom i mål C-49/92 Anic Partecipazioni, REG 1999 s. I-4125 och dom i mål C 199/92 Hüls AG, REG 1999 s. I-4287.

[18] Prop. 1992/93:56, s. 73.

[19] Prop. 1992/93:56, s. 74, se också EG-domstolens dom i mål 8/72 Vereeniging van Cementhandelaren REC 1972, s. 977.

[20] Se bl.a. Prop. 1992/93:56 s.73 f., EG-domstolens dom i mål 8/72 Vereeniging van Cementhandelaren REC 1972 s. 977.

[21] MD 1997:11

[22] Europeiska kommissionens tillkännagivande om definition av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning, EGT nr C 327, 9.12.1997, s. 5.

[23] Se bl. a. Posten, MD 1998:15.

[24] Konkurrensverkets allmänna råd om avtal av mindre betydelse (bagatellavtal) som inte omfattas av förbudet i 6 § konkurrenslagen (1993:20), KKVFS 1999:1.

[25] Se bl.a. Förstainstansrättens dom i förenade målen T-45 och 47/98, Krupp Thyssen m.fl. och Uponor, MD 2003:2.