ÄRENDE:

Ifrågasatt missbruk av dominerande ställning - partihandel med dagligvaror

SAMMANF:

Företagarnas Riksorganisation framförde att man ville att Konkurrensverket skulle pröva om ICA-koncernens nya affärsmodell var förenlig med konkurrenslagen eller i övrigt stred mot grunderna för en sund konkurrens på ett sådant sätt att verket kunde uttala sig om det. ICA:s nya affärsmodell innebar att handlarna skulle betala en abonnemangsavgift för ett grundpaket av tjänster som ICA utför. För övriga tjänster tillämpades en särskild prislista. Avgiften skulle beräknas som 2,1 – 2,4 procent av handlarnas totala nettoomsättning. Samtidigt genomförde ICA prissänkningar på det sortiment som ICA själva tillhandahåller via den egna partihandeln i ICA Handlarnas AB. ICA skulle därmed uppbära en ersättning från butikerna som baserades på butikernas försäljning av varor inköpta dels från ICA, dels från leverantörer vid sidan av ICA. Butikernas benägenhet att köpa in mer från ICA och mindre från leverantörer utanför ICA skulle därmed komma att öka. Den fråga som aktualiserades i ärendet var om tillämpningen av den nya affärsmodellen var att betrakta som missbruk av dominerande ställning. Verket konstaterade att ICA:s verksamhet omfattar partihandel med dagligvaror till ICA- och Rimibutiker. Dessa kan dock i stor utsträckning vända sig till andra leverantörer om ICA inte är konkurrenskraftigt. Butikerna möter konkurrens från övriga kedjors butiker och för att de ska kunna vara konkurrenskraftiga på sina marknader krävs att ICA också är konkurrenskraftigt i förhållande till konkurrerande butikers leverantörer, främst KF, Axfood och Bergendahl. Den relevanta marknaden torde därför vara försäljning av dagligvaror i Sverige. ICA är det omsättningsmässigt största företaget på denna marknad men kan under rådande förhållanden med åtminstone två, och i södra Sverige tre, betydelsefulla konkurrenter inte anses ha en dominerande ställning. Det saknades därför skäl att vidta någon åtgärd med stöd av konkurrenslagen.

 

 

 

 

beslut

2001-06-29

Dnr 299/2001

 

 

 

 

 

 
 

 

PART

 

 

Företagarnas Riksorganisation, 106 67  STOCKHOLM

 

 

Saken

 

 

Ifrågasatt missbruk av dominerande ställning; partihandel med dagligvaror

 

 

_____________________________

 

 

Beslut

 

 

Konkurrensverket vidtar inte någon åtgärd med stöd av konkurrenslagen (1993:20).

 

 

IFRÅGASATT förfarande

 

 

1.                                       Företagarnas Riksorganisation (FR) har i skrivelse till Konkurrensverket den 16 mars 2001 uttalat att man vill att verket prövar om ICA-koncernens nya affärsmodell är förenlig med konkurrenslagen (1993:20) eller om den i övrigt strider mot grunderna för en sund konkurrens på ett sådant sätt att Konkurrensverket kan uttala sig om det.

 

 

2.                                       ICA Handlarnas AB (ICA) har sedan 1 maj 2001 en ny affärsmodell som bl.a. innebär att ICA tar ut en abonnemangsavgift av ICA- och Rimi-butikerna. Avgiften består av en gemensam del om 1,5 procent och en profilunik del som varierar mellan de olika butiksprofilerna (Nära, Supermarket etc.). om ytterligare 0,6 – 0,9 procent av deras nettoomsättning, exklusive moms. För Rimi-butikerna utgår dock endast grundav­giften. Samtidigt har prissänkningar mellan noll och tio procent, med ett genomsnitt om 5,5 procent, genomförts på större delen av det sortiment som ICA har, varav 4,0 procent genom affärsmodellen och 1,5 procent för att kompensera bortfall av vissa rabattformer, inkl. medlemsbonus, och en sänkning av volymrabatterna. Utöver det grundpaket av tjänster som ligger i abonnemanget tillhandahålls tjänster (exempelvis hantering av returer eller extra leveranser) enligt särskild prislista.

 

 

3.                                       ICA-handlaren betalade tidigare den s.k. ICA-avgiften om 0,38 procent av sin omsättning för att vara med i ICA. Denna avgift bekostade gemensam marknads­föring. Den nya avgiften på nettoomsättningen kommer att täcka kostnader för gemen­sam marknadsföring, varumärkesutveckling osv. samt dessutom vara med och bekosta den genomsnittliga prissänkningen på ICA:s sortiment.

 

 

företagen

 

 

4.                                       FR är en ideell näringspolitisk organisation som ska verka för enskild företagsamhet. Organisationen har 90 000 företag som medlemmar och verksamheten bedrivs genom ett huvudkontor och 22 regionkontor.

 

 

5.                                       Moderbolag inom ICA-koncernen är ICA Ahold AB, som till 50 procent ägs av holländska Koninklijke Ahold N.V., till 20 procent av norska Canica AS och till 30 procent av ICA Förbundet Invest AB, ett holdingbolag som till 75 procent ägs av ICA Förbundet, som är en ideell förening där de enskilda köpmännen är medlemmar.

 

 

6.                                       ICA Ahold har ett stort antal dotterbolag med verksamhet i Sverige, Norge, Danmark och det baltiska staterna. Det bolag som avses i FR:s skrivelse är ICA Handlarnas AB som är verksamt i partihandelsledet på marknaden för dagligvaror. Kunderna är de enskilda ICA-butikerna, inklusive RIMI-butikerna. ICA säljer dessutom bara till dessa butiker. I koncernen finns ett annat grossistföretag, ICA Menyföretagen AB, där affärsområdet Servicehandel är specialiserat på att sälja till servicehandeln. I motsats till ICA säljer ICA Meny även till andra butiker än ICA-butiker.

 

 

7.                                       Enligt ICA fungerar företaget som en övergripande organisation och stöd för ett nät av butiker som i princip alla är ägda av handlarna själva. Av dessa är knappt hälften knutna till ICA genom ett så kallat ICA-avtal. Detta är ett aktieägar- och finansierings­avtal som innebär att ICA upplåter rätten att driva butiken till handlaren samtidigt som ICA äger rätten till butiksläget. Handlaren betalar royalty och i vissa fall vinst­delning, baserat på butikens storlek och omsättning, till ICA. RIMI-butikerna drivs på franchisebasis där handlaren betalar en avgift till koncernen. Cirka 80 procent av den totala omsättningen inom ICA kommer från butiker med ICA- eller RIMI-avtal. För merparten av dessa butiker äger ICA butiksfastigheten eller har hyreskontraktet för densamma.

 

 

8.                                       Övriga ICA-butiker verkar efter i stort sett samma villkor som butiker med ICA- eller RIMI-avtal, dock utan royalty och vinstdelning. I många fall hyr handlaren butikslo­kalen av ICA.

 

 

Bakgrund

 

 

Branschförhållanden

 

 

9.                                       Handel med dagligvaror bedrivs på i princip tre nivåer. Först köps varorna in från till­verkare eller importörer och sedan säljs de genom partihandeln till butikerna och ge­nom detaljhandeln till de slutliga konsumenterna. Alla tre nivåerna kan betraktas som egna marknader i det att köpare och säljare möts på var och en av dem och bedriver handel.

 

 

10.                                    På den svenska marknaden för dagligvaror finns tre rikstäckande företag; ICA, Kooperativa Förbundet (KF) och Axfood AB. ICA omsätter i partihandelsledet ca 36 miljarder kronor per år. ICA Menyföretagen omsätter drygt 4 miljarder kronor. KF är ett i stort sett helt integrerat företag som inte har något egentligt partihandelsled men där värdet av butikernas inköp av dagligvaror kan uppskattas till ca 13 miljarder kro­nor per år. Axfood är moderbolag i en koncern där partihandeln bedrivs av Dagab AB, med en årlig omsättning om ca 13 miljarder kronor, och av Axfood Närlivs AB med en omsättning om ca 4 miljarder kronor. I södra Sverige finns Bergendahlsgruppen, en fullsortimentsgrossist som omsätter ett par miljarder kronor i partihandelsledet.

 

 

11.                                    Förutom via partihandeln sker leveranser till butiksledet direkt från främst tillverkare av mejerivaror, bryggerivaror, bröd m.m. och dessutom finns ett stort antal i huvudsak lokala leverantörer – tillverkare eller grossister – som även de levererar direkt till bu­tik. I sistnämnda kategori finns leverantörer av charkvaror, frukt och grönt, glass och blommor.

 

 

12.                                    Den sammanlagda omsättningen i partihandelsledet torde uppgå till ca 100 miljarder kronor.

 

 

13.                                    I ICA:s sortiment av varor ingår specerier, färskvaror, non-food och tobak. Färsk mjölk och vissa läskedrycker och öl finns ej i sortimentet. För en del av dessa pro­duktgrupper förhandlar dock ICA fram ett pris för butikerna medan leveranserna går direkt från leverantören. I sådana fall kan faktureringen ske via ICA.

 

 

14.                                    I detaljhandelsledet finns knappt 2 000 ICA-butiker fördelade på ca 1 100 ICA Nära-butiker, 552 ICA Supermarket, 121 ICA Kvantum, 28 ICA Maxi Stormarknad samt knappt 100 RIMI-butiker[1]. Sammanlagt omsätter dessa butiker 68,3 miljarder kronor per år.

 

 

15.                                    KF ägs av 75 konsumentföreningar. Inom konsumentkooperationen finns ca 1 000 butiker inom dagligvaruområdet under namnen Obs! Stormarknad, Konsum[2], B&W och Robin Hood. Deras sammanlagda omsättning för dagligvaror är 28,5 miljarder kronor. Inom centrala KF har stormarknaderna och kedjan Gröna Konsum samman­förts i dotterbolaget KF Svenska Detaljhandels AB.

 

 

16.                                    I Axfoodgruppen finns ca 1 000 butiker i Sverige varav en fjärdedel är hel- eller delägda av Axfood och de övriga drivs av fristående handlare. Detaljhandel inom Ax­food är Hemköpskedjan, Willys, Vivo, Spar och Tempo. Axfood omsätter ca 30 mil­jarder kronor per år.

 

 

17.                                    Bergendahlsgruppen består av ett trettiotal detaljhandelsenheter som är helägda av gruppen (AGs Favör, City Gross och Ekohallen) samt ett åttiotal fristående handlare av vilka flera samverkar i kedjor som Favör och Matöppet. Butikerna finns främst i Skåne. Gruppens sammanlagda omsättning i detaljhandelsledet uppgår till i runda tal fem miljarder kronor.

 

 

18.                                    Den sammanlagda omsättningen för dagligvaror i detaljhandelsledet uppgår till drygt 160 miljarder kronor, exklusive moms.

 

 

bedömning

 

 

19.                                    Den fråga som aktualiserats i ärendet får förstås som att gälla huruvida tillämpningen av den nya affärsmodellen är att betrakta som missbruk av en dominerande ställning.

 

 

20.                                    Enligt 19 § konkurrenslagen (1993:20), KL, är missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på marknaden förbjudet. I ärendet är aktuellt att be­döma om detta förbud är tillämpligt.

 

 

Dominerande ställning

 

 

21.                                    En dominerande ställning karaktäriseras av att ett företag i avsevärd utsträckning kan agera oberoende av sina konkurrenter och kunder och i sista hand konsumenterna. En viktig bedömningsgrund är företagets marknadsandel på den relevanta marknaden. Avgränsningen av den relevanta marknaden sker genom en bestämning av dels pro­duktmarknaden, dels den geografiska marknaden. Avgörande vid fastställandet av den relevanta produktmarknaden är olika produkters utbytbarhet för den som efterfrågar produkten.

 

 

Relevant marknad

 

 

22.                                    ICA:s verksamhet omfattar inköp av och partihandel med dagligvaror. Företagets kunder är de ICA- och RIMI-butiker som finns i Sverige. ICA säljer inte till några andra butiker.

 

 

23.                                    ICA-butikerna är genom olika avtal och stadgar bundna till ICA beträffande namn, sortiment och läge. De skall, i den mån ICA erbjuder konkurrenskraftiga villkor, täcka sina huvudsakliga behov av varor från ICA men de har frihet att göra inköp från andra leverantörer än ICA. Butikerna konkurrerar lokalt och då i huvudsak med butiker inom de två övriga stora kedjorna KF och Axfood. I södra Sverige är dessutom Ber­gendahls en betydande konkurrent.

 

 

24.                                    ICA-butikerna köper för närvarande in i genomsnitt 65-70 procent av sina behov av varor från ICA och resten från leverantörer utanför ICA-systemet, inklusive mejerier, bryggerier och andra som levererar direkt till butikerna.

 

 

Slutsats

 

 

25.                                    ICA:s verksamhet omfattar partihandel med dagligvaror till ICA- och Rimi-butiker i Sverige. Dessa kan dock i stor utsträckning vända sig till andra leverantörer om ICA inte är konkurrenskraftigt. ICA:s kunder möter konkurrens från främst Konsumbutiker och Vivo, Hemköp, Willys m.fl. butiker inom Axfood. För att butikerna skall kunna vara konkurrenskraftiga på sina marknader krävs att ICA också är konkurrenskraftigt i förhållande till andra butikers leverantörer – inklusive Dagab och KF – även om dessa vanligen inte är direkta konkurrenter till ICA vid försäljning till ICA:s kunder. Den relevanta produktmarknaden torde därför vara försäljning av dagligvaror och den rele­vanta geografiska marknaden är Sverige.

 

 

26.                                    ICA är det omsättningsmässigt största företaget på denna marknad men kan under rå­dande förhållanden med åtminstone två, och i södra Sverige tre, betydelsefulla kon­kurrenter inte anses ha en från konkurrenssynpunkt dominerande ställning. Konkur­rensverket gör därför bedömningen att det saknas skäl att vidta någon åtgärd med stöd av KL beträffande införandet av den nya affärsmodellen.

 

 

27.                                    Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 23 § första stycket KL, får Marknadsdomstolen enligt andra stycket samma paragraf göra det på talan av ett företag som berörs av den påtalade överträdelsen.

 

 

Hur man överklagar, se bilaga 1.

 

 

_____________________________

 

 

Detta beslut har fattats av generaldirektören. Föredragande har varit Björn Lidén. I den slutliga handläggningen har också byråchefen Magnus Ulriksson deltagit.

 

 

Ann-Christin Nykvist

 

 

 

 

Björn Lidén

 

 


[1] EG-kommissionens beslut den 6 april 2000 i ärendet M.1832 – Ahold/ICA Förbundet/Canica.

[2] Antalet Konsumbutiker uppgår till 910 varav ca 420 ingår i kedjan Gröna Konsum, som organisatoriskt tillhör centrala KF via fem av de största konsumentföreningarna (Stockholm, Norrort, Svea, Solidar och Väst). Övriga Konsumbutiker tillhör de övriga sjuttio konsumentföreningarna.