Synnerlig brådska

En av grunderna för att få tillämpa förhandlat förfarande utan föregående annonsering är om det är absolut nödvändigt att tilldela ett avtal och det föreligger synnerlig brådska.

Förutsättningarna är att

  • det ska vara absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen 
  • en synnerlig brådska gör att normala tidsfrister inte kan hållas 
  • brådskan ska vara förorsakad av omständigheter som inte har kunnat förutses av den upphandlande myndigheten
  • brådskan får inte ha orsakats av myndigheten själv.

Alla fyra punkterna måste vara uppfyllda. Det handlar om sådan brådska som orsakats av omständigheter som den upphandlande myndigheten inte kunnat förutse och som inte beror på den egna myndighetens handlande. Bristande planering från den upphandlande myndighetens sida ger inte rätt att använda undantaget.

Att en omständighet inte har kunnat förutses innebär att omständigheten närmast ska ha karaktären av force majeure. Synnerlig brådska anses inte finnas om det är möjligt att göra upphandlingen inom de tidsramar som ett annonserat förfarande ställer upp. Inte heller är detta undantag tillämpligt om den upphandlande myndigheten har varit medveten om problemet, men låtit bli att upphandla i rimlig tid.

Synnerlig brådska på grund av pågående överprövning

Att en upphandling kan komma att överprövas är något som kan förutses och som en upphandlande myndighet måste räkna med. En upphandlande myndighet måste därför normalt planera för den tidsåtgång som en överprövningsprocess kan ta. Frågan är dock hur lång process en upphandlande myndighet ska behöva räkna med. Ett mål kan dra ut på tiden och en dom kan bli överklagad i flera instanser. Under den tiden kan den upphandlande myndigheten ha behov av att få varan eller tjänsten levererad.

Konkurrensverket anser att det är tillräckligt att den upphandlande myndigheten eller enheten tar hänsyn till den tid som en prövning i första instans tar. En sådan tillämpning av lagen kommer att minska de negativa konsekvenserna av att en upphandling överprövas.

Skyldighet att tillhandahålla en vara eller tjänst enligt lag

Ibland uppkommer en situation för en upphandlande myndighet, inte minst många kommuner, där olika lagstiftningar står mot varandra. Att göra en direktupphandling eller ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering kan framstå som nödvändigt för att få tillgång till något som den upphandlande myndigheten är skyldig att tillhandahålla enligt lag, exempelvis skolskjuts, hemtjänst, barnomsorg eller skolmåltider.

Bara det förhållandet att den upphandlande myndigheten är skyldig enligt lag att tillhandahålla något innebär dock inte att myndigheten har rätt att frångå upphandlingslagstiftningen. Något av lagens undantag från annonserad upphandling måste vara tillämpligt.

Att en kommun enligt lag är skyldig att tillhandahålla skolskjuts har exempelvis inte ansetts medföra en rätt att tillämpa undantaget. Däremot ansågs det i ett annat fall inte råda någon tvekan om att det varit absolut nödvändigt att tilldela kontrakt för att tillförsäkra behov av livsmedelsleveranser till gruppboenden, psykiatri, gruppbostäder och skolor. Om leveranser av livsmedel skulle upphöra ansågs det uppenbart att det skulle få mycket allvarliga konsekvenser för människors hälsa.

6 kap. 15 § LOU
6 kap. 8 § LUF
4 kap. 4 § 3 p LUFS

 

Relaterad information

Senast uppdaterad: