Vilken lag ska användas?

Upphandlingsregelverket består av fyra lagar: lagen om offentlig upphandling, lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och lagen om upphandling av koncessioner. Vilken lag som ska användas beror på vilken typ av verksamhet upphandlingen gäller.

Lagen om offentlig upphandling

Lagen om offentlig upphandling (LOU) är den lag som oftast är tillämplig. Lagen gäller för all offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster som inte omfattas antingen av LUF eller LUFS, eller av något specifikt undantag som är tillämpligt för den enskilda upphandlingen.

Läs mer om de olika undantagen från upphandlings- och annonseringsplikten

Lagen om upphandling inom försörjningssektorerna

Lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF) vatten, energi, transporter och posttjänster gäller för organisationer som bedriver verksamhet inom de angivna områdena. I vissa fall kan en upphandlande myndighet, exempelvis en kommun, bedriva verksamhet inom ramen för både LOU och LUF.

Det avgörande för vilken lag som ska tillämpas på en enskild upphandling är för vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör. Om det inte är möjligt att avgöra sådan verksamhet, ger bestämmelserna i 2 kap. 23-24 §§ LUF ledning för vilken lag som ska användas.

Upphandlande enheter inom försörjningssektorerna är:

  • statliga, kommunala och andra myndigheter
  • landsting
  • vissa offentliga bolag (exempelvis statligt ägda bolag), stiftelser, föreningar och samfälligheter.

Vidare kan privata företag som bedriver verksamhet med särskild rättighet eller ensamrätt vara upphandlande enheter inom försörjningssektorerna.

Lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

Lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS) gäller för upphandling på försvars- och säkerhetsområdet som avser

  • militär utrustning, inklusive alla tillhörande delar, komponenter och delar av komponenter
  • utrustning av känslig karaktär, inklusive alla tillhörande delar, komponenter och delar av komponenter
  • byggentreprenader, varor och tjänster som direkt hänför sig till utrustningen ovan, under hela dess livslängd
  • byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär.

Lag om upphandling av koncessioner

En upphandlande myndighet eller enhet ska använda lagen om upphandling av koncessioner (LUK) när den genomför åtgärder för att anskaffa tjänster eller byggentreprenader genom att tilldela en koncession till en leverantör. Sådana koncessioner kallas byggkoncession eller tjänstekoncession.

Tjänstekoncession

En tjänstekoncession är ett kontrakt som gäller utförande av andra tjänster än byggentreprenader och där ersättningen till leverantören består i en rätt att utnyttja de tjänster som är föremål för kontraktet eller dels en sådan rätt och betalning. Det krävs också att den verksamhetsrisk som finns överförs på leverantören. Verksamhetsrisken kan t.ex. bestå i risken för att svikande efterfrågan på de tjänster som leverantören ska tillhandahålla enligt kontraktet gör att leverantören inte får ersättning för investeringar som den tvingats göra. Risken måste innefatta verklig exponering för förändringar på marknaden och eventuella uppskattade förluster för leverantören ska inte endast vara nominella eller försumbara.

Byggkoncession

Ett kontrakt om en byggkoncession liknar ett tjänstekoncessionskontrakt. Men ersättningen till leverantören består istället i en rätt att utnyttja det byggnadsverk som är föremål för kontraktet eller en sådan rätt och betalning. Verksamhetsrisken som finns ska överföras på leverantören precis som för tjänstekoncessioner.

Den byggentreprenad som ska utföras enligt byggkoncessionskontraktet definieras på samma sätt som i LOU/LUF/LUFS.

Val mellan lagarna – LOU, LUF eller LUFS?

I vissa fall kan en upphandlande myndighet, exempelvis en kommun, bedriva verksamhet inom ramen för flera av upphandlingslagarna. Det som avgör vilken lag som upphandlingen ska göras enligt beror bland annat på om kontraktet enbart är för verksamhet enligt någon av försörjningsområdena eller om kontraktet är till för både en sådan verksamhet och en verksamhet som inte omfattas av LUF.

Om det inte är möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen avser ska myndigheten eller enheten tillämpa LOU. Om LUFS ska tillämpas i stället för LOU eller LUF beror på om kontraktsföremålet är en sådan särskild vara, tjänst eller byggentreprenad som omfattas av LUFS.

Eller LUK?

Frågan om när LUK ska tillämpas istället för någon av de andra lagarna får bedömas enligt bestämmelserna i 2 kap. och leder i normalfallet inte till några svårigheter. Den lagen gäller nämligen endast då det kontrakt som ska tilldelas gäller en tjänste- eller byggkoncession.

Läs mer om vad som kan utgöra en otillåten direktupphandling och vad som kan hända om myndigheter inte upphandlar eller gör fel i en upphandling

2 kap. 3–12 §§ LOU och 3 kap. 1–3 §§ LOU
2 kap. 10–19, 25 §§ LUF/ 3 kap. 1–3 §§ LUF
1 kap. 4–6 §§ LUFS
2 kap. 3–20 §§ LUK och 3 kap. 1–3 §§ LUK

Relaterad information

Senast uppdaterad: