Exempel på konkurrensproblem vid upphandlingar

Här är några exempel på konkurrensproblem som är vanliga vid upphandlingar:

Anbudskarteller

En av de allvarligaste överträdelserna av konkurrenslagen är att företag bildar en kartell, exempelvis vid anbudsgivning, och kommer överens om bland annat produktpriser och rabattnivåer.

Samarbetet kan även omfatta en marknadsdelning som innebär att de samverkande företagen delar upp marknaden geografiskt och kommer överens om att inte konkurrera i ”varandras områden”.

Exempel på anbudskarteller:

Asfaltkartellen

Kartellen på kraftledningsstolpar

Kartellen på transporter av avlidna

Underprissättning

En av de konkurrensbegränsningar som är i strid med förbudet mot missbruk av dominerande ställning (2 kap. 7 § konkurrenslagen) är underprissättning, som aktualiserats bland annat på upphandlingsmarknader i den offentliga sektorn.

Med underprissättning menas att ett dominerande företag sänker priset på en produkt för att slå ut konkurrenten eller att det får en sådan effekt.

Konkurrensverket får ofta klagomål om att en kommun, ett landsting eller en statlig myndighet tar ut priser som är lägre än kostnaderna för verksamheten. En sådan prissättning innebär normalt att verksamheten direkt eller indirekt subventioneras med skattemedel.

Den 1 januari 2010 trädde ett tillägg till konkurrenslagen i kraft. Dessa handlar om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. De nya reglerna ger möjlighet till domstolsprövning av en offentlig sektors underprissättning.
Numera kan staten, en kommun eller ett landsting förbjudas att i en säljverksamhet tillämpa ett visst förfarande, såsom underprissättning, om det snedvrider eller är ägnat att snedvrida förutsättningarna för en effektiv konkurrens eller hämmar eller är ägnat att hämma förekomsten eller utvecklingen av en sådan konkurrens. Förfaranden som är försvarbara från allmän synpunkt får dock inte förbjudas. Förbud kan meddelas inte bara offentlig sektors förfarande inom förvaltningen, utan även andra juridiska personer som direkt eller indirekt kontrolleras av stat, kommun eller landsting kan träffas av ett sådant förbud.
Förbudet är framåtriktat och kan förenas med vite, vilket innebär att det kan kosta pengar om man bryter mot ett förbud. Vitet kan ställas avskräckande högt.

Det är Konkurrensverket som i första hand för talan om ett förbud. Om Konkurrensverket väljer att avstå har berörda företag eller sammanslutningar av företag talerätt. En förbudstalan prövas av Stockholms tingsrätt. Överklagande sker till Marknadsdomstolen.

Du kan läsa mer om de nya reglerna här.

Trohetsrabatter

Trohetsrabatter är ett annat beteende som kan strida mot förbudet att missbruka en dominerande ställning och som tillämpats i upphandlingssammanhang. Sådana rabatter innebär att det marknadsdominerande företaget tillämpar bonus- och rabattsystem som främst syftar till att göra det svårt för kunderna att köpa från konkurrerande företag.

Inköpssamarbete

Kommuner, landsting och statliga myndigheter samarbetar ofta för att kunna göra förmånliga inköp till nytta för samhällsekonomin och konsumenterna. Under vissa förutsättningar kan ett sådant samarbete begränsa eller skada konkurrensen på marknaden och strida mot förbudet om konkurrensbegränsande samarbete.

Risken för att en säljare påtvingas oskäliga inköpsvillkor ökar ju mer omfattande samarbetet är. Effekten kan bli att nyetableringar motverkas och att nyinvesteringar helt eller delvis uteblir.

När kommuner, landsting och statliga myndigheter samordnar sina inköp kan också leverantörerna få ökat intresse av att samverka för att stärka sin ställning. En utveckling mot ökad koncentration bland både köpare och säljare kan begränsa konkurrensen med högre priser och sämre kvalitet på varor och tjänster som följd.

Man får inte heller bortse från risken att leverantörernas samarbete utmynnar i en anbudskartell.