Ställningstagande: Ramavtalsupphandlingar och öppenhetsprincipen

En upphandlande myndighet som är part i ett ramavtal är skyldig att ange den totala kvantitet och det högsta belopp som ramavtalet omfattar. Det anser Konkurrensverket i ett nytt ställningstagande.

Publicerad i Konkurrensverkets nyhetsbrev 27 juni 2019.

I ställningstagandet tolkar Konkurrensverket EU-domstolens dom den 19 december 2018 i mål C-216/17 ”Coopservice”. I domen klargör EU-domstolen att uttrycket ”i tillämpliga fall” i artikel 1.5 i 2004 års direktiv innebär att angivelsen av kvantiteten av de varor eller tjänster som ramavtalet omfattar inte är frivillig.

Arbetet med att ta fram ställningstagandet har gjorts av en enhetsöverskridande grupp på Konkurrensverket bestående av jurister på Enheten för otillåtna direktupphandlingar, Enheten för allmän upphandlingstillsyn och Rättsenheten.

Vilken fråga tar Konkurrensverket upp i ställningstagandet?

Ställningstagandet behandlar främst EU-domstolens resonemang kring frågan om en upphandlande myndighet som ansluter sig till ett ramavtal har rätt att underlåta att fastställa kvantiteten av de varor eller tjänster som kan beställas när den ingår efterföljande kontrakt eller inte. Frågan om vilken information som en upphandlande myndighet som är part i ett ramavtal är skyldig att lämna i upphandlingsdokumenten behandlas också.

Vad är Konkurrensverkets slutsats?

Enligt Konkurrensverket ska EU-domstolens dom tolkas på så sätt att en upphandlande myndighet som är part i ett ramavtal är skyldig att precisera den totala kvantitet och det högsta belopp som ramavtalet omfattar. Skyldigheten inkluderar att, så långt det är möjligt, göra en uppskattning av värdet eller storleksordningen och frekvensen på de efterföljande kontrakt som ska tilldelas med ramavtalet som grund.

Vi menar också att det följer av domen att en upphandlande myndighet som ansluter sig till ett ramavtal måste ange kvantiteten av de varor eller tjänster som den senare avser att avropa vid tidpunkten för när den ansluter sig till ramavtalet. En annan tolkning skulle åsidosätta de grundläggande upphandlingsprinciperna.

Gäller ställningstagandet alla ramavtal?

Ställningstagandet är avgränsat till ramavtalsupphandlingar över tröskelvärdena. En annan fråga som uppkommer är den om EU-domstolens uttalanden i domen ska gälla alla typer av ramavtal. Enligt Konkurrensverkets bedömning är det främst ramavtal med en leverantör och alla villkor fastställda som berörs, eftersom det är oklart hur långtgående slutsatser det går att dra av domen när det gäller andra typer av ramavtal. Eftersom EU-domstolen tolkar direktivets ramavtalsbestämmelser bland annat utifrån den grundläggande principen om öppenhet är det rimligt att även ramavtalsupphandlingar som görs av inköpscentraler omfattas av skyldigheten att ange ramavtalets maximala kvantitet och värde. Konkurrensverket bedömer därför att domstolens uttalanden är generellt tillämpliga oavsett vem som genomför upphandlingen.

Hur har arbetet med utredningen gått till?

Vi är tre jurister från tre olika enheter på Konkurrensverket som har analyserat domen och som har tagit fram ett underlag för att förmedla Konkurrensverkets syn på de frågor som har uppkommit med anledning av den. Domen har väckt stor uppmärksamhet i upphandlings-Sverige och förväntas få stora praktiska konsekvenser. Bakom ställningstagandet ligger förstås en hel del arbete i form av bland annat inläsning, interna avstämningar med livliga diskussioner och föredragning för generaldirektören.

Publicerad i Konkurrensverkets nyhetsbrev 27 juni 2019.

Relaterad information

Senast uppdaterad: