Vertikala samarbeten

Med vertikala samarbeten menas avtal eller samarbeten mellan företag i olika produktions- eller distributionsled, t.ex. tillverkare och återförsäljare. 

Vertikala avtal kan ibland innehålla bestämmelser som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen, så kallade vertikala begränsningar.

Vanliga exempel på vertikala begränsningar är:

  • Exklusivitetsförpliktelser - Bestämmelser som begränsar möjligheten för köparen eller säljaren att köpa eller sälja till andra än avtalsmotparten.
  • Selektiva distributionssystem - Distributionssystem som begränsar antalet auktoriserade återförsäljare av en viss produkt. Vanligen begränsas också möjligheterna för återförsäljaren att sälja produkten vidare till icke-auktoriserade återförsäljare.

Vertikala begränsningar kan vara förbjudna enligt 2 kap. 1 § konkurrenslagen och motsvarande förbud i artikel 101 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, men är i många fall tillåtna.

Vertikala begränsningar är i regel mindre skadliga än horisontella konkurrensbegräsningar och kan ge goda möjligheter till positiva effekter för konkurrensen och konsumenterna. Vertikala begränsningar orsakar i regel bara konkurrensproblem om någon av parterna i avtalet möter otillräcklig konkurrens, det vill säga om någon av parterna har en stark ställning på marknaden.

Kommissionen har mot denna bakgrund beslutat om ett gruppundantag för vertikala begränsningar som även gäller i svensk rätt. Gruppundantaget gäller vertikala samarbeten som omfattas av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i artikel 101(1) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt men som normalt uppfyller villkoren för undantag enligt artikel 101(3).

Vertikala begränsningar som omfattas av gruppundantaget är tillåtna. En förutsättning för detta är att ingen av avtalsparterna har en marknadsandel som överstiger 30 procent på de marknader som avtalet avser och att avtalet inte innehåller några särskilt allvarliga begränsningar. Exempel på särskilt allvarliga begränsningar är tvingande lägstapriser som en leverantör och en återförsäljare kommer överens om och absolut områdesskydd. Med absolut områdesskydd menas förbud mot såväl aktiv som passiv försäljning utanför ett visst tilldelat område, t.ex. ett förbud att sälja produkterna på nätet. Den här typen av begränsningar omfattas inte av gruppundantaget ens om avtalsparternas marknadsandel understiger 30 procent.

Vissa begränsningar omfattas aldrig av gruppundantag utan måste bedömas individuellt. Detta gäller t.ex. konkurrensklausuler som varar i mer än fem år under avtalets löptid och konkurrensklausuler som löper mer än ett år efter att avtalet har upphört. För sådana begränsningar måste man göra en individuell bedömning i varje enskilt fall för att avgöra om de är tillåtna eller inte.

För ytterligare vägledning om vertikala begränsningar, se kommissionens riktlinjer om vertikala begränsningar som är vägledande även i svensk rätt.

Påverkas konkurrensen på ett märkbart sätt?

För att samarbetet ska vara förbjudet måste det syfta till eller få till resultat att konkurrensen påverkas på ett märkbart sätt. Frågan om en konkurrensbegränsning är märkbar beror bland annat på vilken typ av begränsning det handlar om, samt vilka marknadsandelar de samarbetande företagen har.

Kommissionen har utfärdat ett tillkännagivande om avtal av mindre betydelse. I detta tillkännagivande beskriver kommissionen vad som menas med märkbar konkurrensbegränsning. Konkurrensverket har gett motsvarande vägledning i ett allmänt råd om avtal av mindre betydelse.

Läs EU-kommissionens tillkännagivande om avtal av mindre betydelse

Läs Konkurrensverkets allmänna råd om avtal av mindre betydelse.

Vertikala avtal påverkar oftast inte konkurrensen på ett märkbart sätt om parternas gemensamma marknadsandel understiger 15 procent på alla berörda marknader. Undantag gäller dock för särskilt allvarliga begränsningar, som kan omfattas av förbudet även vid lägre marknadsandelar.

Relaterad information

Senast uppdaterad: