Konkurrenslagstiftningens historia

Lagstiftningen på konkurrensområdet har utvecklats under årens lopp. Här får du en översikt över några viktiga årtal.

Fram till slutet av 1800-talet ansåg man att det var upp till företagen att se till att konkurrensen upprätthölls.

1889 blev Kanada det första landet som införde en konkurrenslag.

1890 stiftades "The Sherman Act" i USA. Det är den konkurrenslag som ofta har fått stå förebild för konkurrenslagstiftning i andra länder. Den innebar bland annat att konkurrensbegränsande avtal och samarbeten blev förbjudna. Med stöd av Sherman Act kunde höga skadestånd dömas ut. I vissa fall kunde dominerande företag tvingas att dela upp sig i flera bolag eller sälja vissa delar av företaget.

I slutet av 1800-talet började tanken på en generell lagstiftning för att skydda konkurrensen få allt starkare genomslag i Europa. Avsikten var att hindra karteller och andra ekonomiskt starka aktörer från att använda sin växande makt till att skada konkurrensen eller ekonomiska och sociala intressen.

1923 blev Tyskland det första landet i Europa som införde en konkurrenslagstiftning.

Sverige

1925 infördes en lag i Sverige som gav myndigheterna rätt att undersöka företag med dominerande ställning (monopol och sammanslutningar).

1946 ersatte lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet lagen från 1925. Syftet var att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsningar.

1953 kom även en lag som skulle motverka konkurrensbegränsningar inom näringslivet, kallad konkurrensbegränsningslagen. Lagen byggde på den så kallade missbruksprincipen. Det innebar att staten kunde ingripa mot skadliga konkurrensbegränsningar. I lagen fanns också förbud mot bruttopriser och anbudskarteller.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) bildades med uppgift att förhandla bort skadliga konkurrensbegränsningar. Dessutom bildades Näringsfrihetsrådet som sedan omvandlades till Marknadsdomstolen. Nu kunde staten på ett mer direkt sätt ingripa mot företeelser som var skadliga för konkurrensen.

1956 ersatte lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden lagen från 1946.

1957 bildades Statens pris- och kartellnämnd (SPK), som bland annat hade till uppgift att utreda hur konkurrensen fungerade i olika branscher.

1983 trädde konkurrenslagen (1982:729) i kraft. Den viktigaste nyheten var den s.k. förvärvskontrollen, vilken gav möjlighet att ingripa mot särskilt skadliga företagsförvärv.

1988 bytte SPK namn till Statens pris- och konkurrensverk.

1992 bildades Konkurrensverket. Samtidigt upphörde SPK och NO.

1993 skärptes konkurrensreglerna i och med att en ny konkurrenslag började gälla. Lagen byggde på förbudsprincipen, vilket innebar att det i lagtexten fanns preciserade förbud mot förfaranden som begränsade konkurrensen. Den som bröt mot förbuden kunde drabbas av sanktioner. Förbudsprincipen innebar en stor förändring jämfört med den tidigare missbruksprincipen.

2001 blev det möjligt för Konkurrensverket att tillämpa EU:s konkurrensregler.

2002 infördes nya regler i konkurrenslagen för att underlätta arbetet med att upptäcka och utreda överträdelser av lagen. Bland annat blev det möjligt för företag att helt eller delvis befrias från konkurrensskadeavgift om de erkänner sin medverkan i en kartell.

2004 trädde vissa förändringar i den svenska konkurrenslagen i kraft för att Sveriges och EU:s regelverk ska stämma överens med varandra. Förändringarna innebär att Konkurrensverket inte längre lämnar förhandsbesked om samarbetsavtal eller liknande strider mot konkurrenslagen. Nu får företagen själva, med ledning av lagtext och praxis, bedöma vad som är tillåtet.

2008 trädde en ny konkurrenslag i kraft. Näringsförbud för dem som deltar i olagliga karteller, och möjlighet för Konkurrensverket att besluta om konkurrensskadeavgift om överträdelsen är klarlagd och parterna överens, är några nyheter. I övrigt anpassas reglerna för eftergift och nedsättning och företagskoncentrationer till motsvarande regler inom EG-rätten.

2010 trädde den nya regeln om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet i kraft. Det är en ny regel i konkurrenslagen som ska skapa mer lika förutsättningar mellan privata och offentliga aktörer som säljer varor eller tjänster på marknaden. Regeln innebär att Konkurrensverket kan gå till domstol med ärenden där offentliga aktörer, kommuner, landsting eller statliga myndigheter, driver verksamheter, eller agerar på ett sätt, som bedöms snedvrida konkurrensen mellan offentlig och privat sektor.

Relaterad information

Senast uppdaterad: